Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Funkisförorten nu och då i "Vox Humana - budgivning pågår"

Publicerat tisdag 8 november 2016 kl 08.00
Raggsockor sjunger Arbetets söner bland stringhyllor i Gubbängen
(2:25 min)
Josefin Ankarberg
Josefin Ankarberg Foto: Lanna Olsson

I den så kallade ”Gubbängstävlingen” 1940 vann arkitektbyrån Vox Humana, som fått ge namn åt Gubbängsteatern moments nya föreställning. Det handlar om bostäder då och nu – pjäsens underrubrik är ”budgivning pågår”. Maria Edström har sett ”Vox Humana” av regissören Andreas Boonstra.

Den fina funkisförorten Gubbängen har alltid varit en del av moments identitet, teaterns postmoderna estetik har rimmat väl med den här liksom omsorgsfullt anspråkslösa moderniteten. Kanske ännu mer i början då Gubbängen inte var så hett, men teatern är inte sen att adressera de nya tiderna i den nya pjäsen som gör en fusion av 1947 och 2016 i den nya föreställningen ”Vox Humana – budgivning pågår.

 Och här sitter ensemblen, Josefine Ankarberg, Ludde Hagberg och Maria Selbing och tittar ut genom de urklippta fönstren i Åsa Berglund Cowburns scenografi – en ljuvlig pappmodell av ett Gubbängskvarter - och så bär det av! Det handlar om de som flyttade in från början när insatsen var 2000 kr, då arbetare av olika slag, och de som kommit nu när priset landat på tre miljoner och där alla har mössa och skägg och femtiotals-klänningar och tatueringar. Och Maria Selbings grannfru som bott där från början vet att berätta hur det var och Josephine Ankarbergs unga gentrifierare börjar äcklas över sig själv bland string-hyllorna.

  Det är kanske inte främst i hipster-generationens våndor som stycket är som mest intressant utan när nu och då möts; när Hagbergs lägenhetsförmedlare från 1947 möter Ankarbergs nutida mäklare – där blir vår nya livsstil så tydlig, med bankerna som ett slags hyresvärdar och globaliseringen som billighetsvaruhus.

 Och det är bara på moment som vi ser raggsockor med knappögon tyst sjunga Arbetets söner: ”Människovärdet vi kräva tillbaka, kämpa för rättvisa, frihet och bröd!” Och det är bara på moment som en vuxen publik får höra: Nu är pjäsen slut!

 Och nog kändes det, så här på premiären, att föreställningen också blev en hommage till den nyss avlidne skådespelaren Mathias Olsson, före detta momentare som var ekvilibrist i den här spelstilen mellan lek och djup. Mathias Olsson kändes märkligt närvarande, jag väntade nästan att han skulle dyka upp där i ett fönster i huset i Gubbängen.

 Föreställningen är ett samarbete med Riksteatern.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".