Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Knausgård både privat och storögd i årstidsboken "Om vintern"

Publicerat tisdag 8 november 2016 kl 06.59
"Varje kommatecken sitter på plats"
(2:31 min)
Karl Ove Knausgård. Foto: Daniel Nilsson / TT
Karl Ove Knausgård. Foto: Daniel Nilsson/TT

Karl Ove Knausgård har efter "Min kamp" börjat med en ny svit med så kallade årstidsböcker. Just nu är det "Om vintern" som är aktuell och Elin Claeson har läst den.

Kommer man att skriva stora författarbiografier om Karl Ove Knausgård om en 50-100 år? Tja, kanske kommer det inte att behövas eftersom han är en författare som gjort sitt eget liv till verk.
Få saker är hemliga och icke-undersökta, såväl familjetrivialiteter som ångest har blivit både allmängods och litteratur. Så var det med "Min kamp" och så är det med de här årstidsböckerna också. Här handlar det om korta texter om lite vad som helst. Högst personliga tankar om kroppsdelar eller fysikaliska fenomen, beskrivningar av personer i hans närhet eller naturen runt omkring.

Och betraktaren, beskrivaren - författaren - Knausgård, ja, men det är ju inget fel på honom! Varje kommatecken sitter på plats, det doftar liksom snö när han skriver om snö, bilderna som dyker upp i huvudet är glasklara, jag förstår precis och språket är både inbjudande och lite lätt docerande samtidigt. Han har en fenomenal förmåga att gå från det grymt igenkänningsbara privata till något storögt existentiellt, universellt.

Personligen uppskattar jag texterna som börjar i det lilla och sedan vecklar ut sig i oändligheten. Som den som handlar om atomer eller den om vinterljud. Andra går mig förbi, jag glömmer dem i samma ögonblick jag bläddrar vidare. Men det är väl så det är i ett författarliv. Allt kan bli litteratur, men allt blir inte litteratur. Och i mitt stilla sinne tänker jag att han liksom väntar, att vi väntar; att inspirationen och tiden och arbetet väntar. Kanske på att barnen ska växa upp så att det är OK att försvinna in i det där gigantiska ensamma författarskapets igen.

Men till dess påminner den här läsningen lite om när jag vara barn och satt med vid de vuxnas bubbliga middagssamtal - man lyssnar nyfiket men deltar inte själv. Och precis som ett barn suger åt sig, så fångas jag av saker jag hör och återberättar jag så fort jag får möjlighet. Det blir mycket "vet ni att …" eller "jag läste att…" Och, tänker jag - så kan litteratur ju också fungera.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".