Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kvinnan på tåget - psykologisk thriller har blivit film

Publicerat onsdag 9 november 2016 kl 07.00
"Emily Blunt suverän som förgråten och patetisk"
(2:53 min)
Emily Blunt briljerar i huvudrollen i Kvinnan på tåget, tycker vår recensent.
Emily Blunt briljerar i huvudrollen i Kvinnan på tåget, tycker vår recensent. Foto: Nordisk Film

Paula Hawkins succéroman Kvinnan på tåget har nu blivit film, och handlingen har flyttats från Londons förorter till New Yorks.

Minnesluckor som långsamt fylls igen.

En manipulativ människa som får verkligheten att framstå som en annan än den är.

Kvinnan på tåget innehåller både som bok och som film klassiska, välkända thrilleringredienser, men det som gör den speciell är dess antihjältinna, Rachel, suveränt spelad av Emily Blunt. Förgråten och patetisk klamrar hon sig fast vid sin exman Tom, kan inte förlika sig med att han har en ny kvinna som han dessutom fått barn med, det som hon själv så hett eftertraktat.

Rachel har fått sparken för sina alkoholproblem, nu tar hon tåget varje dag in till City för att upprätthålla skenet av att hon fortfarande jobbar. Det är från tåget hon ser huset där hon själv har bott, och ett par hus bort på samma gata, ser hon en kvinna och en man som för Rachel blir sinnebilden av ett lyckligt förhållande. Eftersom tåget alltid saktar ner just där, får hon många möjligheter att titta rätt in i deras liv. Men så en dag är det en annan man som kramar och kysser kvinnan på altanen, och detta triggar igång alla Rachels trauman

Kvinnan på tåget är skriven av Paula Hawkins och boken är stadigt förankrad i den engelska pendlarverkligheten, med ändlösa rader av röda tegelhus med sina bakgårdar som vetter mot järnvägen. Men när den blir film flyttas hela berättelsen över Atlanten till USA.

Nu handlar det verkligen inte om några bakgårdar, utan om gräsmattor och vajande fält som vetter mot spåren, och tågen är inte lika skrangliga utanför New York City som utanför London, men overklighetskänslan och de otäcka minnesluckorna är desamma – understrukna genom Danny Elfmans suggestiva musik.

Regissören Tate Taylor, som bl a regisserat Niceville tidigare, vet att det är effektivare att tala med låg röst än att fläska på, och att det är underströmmarna som är det intressanta. Han låter Kvinnan på tåget förbli den psykologiska thriller den är, och det gör han bra.

 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".