Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Fredrik Ekelund: "Jacques Werup öppnade dörren för mig som författare"

Publicerat söndag 13 november 2016 kl 14.22
"Tack, Jacques." Författaren Fredrik Ekelund minns en litterär portal till sin hemstad Malmö
(2:58 min)
Jacques Werup Foto Fredrik Ekblad
Jacques Werup Foto Fredrik Ekblad

En romantiker som växlade mellan högt och lågt. Sport och finkultur. Där allt kunde vara poesi. Författaren Fredrik Ekelund minns Jacques Werup som gått bort vid 71 års ålder.

Jaques Werup är död. Werup, den litterära portalen till min hemstad, Malmö.

Hans omisskännliga diktion, det självsäkra vi lan det på varje stavelse – nu får vi aldrig mer höra just det, hans tilltal. Eller?

Jo, det kommer leva vidare i oss, vi som varit med om honom, personligen eller litterärt, ty för många av oss kommer han finnas där tills vi själva går bort: dikterna, romanerna, prosadikterna.

Som ung och romantisk gymnasist på S:t Petri Läroverk i centrala Malmö upptäckte jag litteraturen via min klasskamrat, Ulf Peter Hallberg, och vi svärmade för storheter som Herman Hesse, Thomas Mann och André Gide.

Men kanske framför allt för Hjalmar Gullberg, den hög- och finstämde.

Och där, pang bom, mitt i det högstämda landar en diktsamling som heter Tiden i Malmö på jorden av just Jacques Werup.

Jag slukade den och den vände upp och ned på min föreställning om vad poesi BORDE vara: Herregud Werup skriver poesi om Bosse Larsson, Bosse, min stora idol, jag som själv drömde om att bli fotbollsspelare.

Han skriver om ståplatsläktaren på Malmö Stadion, mitt andra hem. Han skriver: … alltså skriver jag Kastellgatan 8 men menar världen. Kastellgatan 8? Precis bakom Petriskolan? Kan poesi vara så enkel, får man ta in allt i poesin?

Ja, det får man. Och det visste han. Och han gjorde det ständigt och med krass malmöitisk saklighet, humor, sentimentalitet och fin högstämdhet oavsett om han skrev om Österlen, Venezuela, Belleville eller det Malmö han alltid tycktes bära inom sig som ett lod.

Han hade många strängar på sin vackra lyra och på Cabaret Fredagsbarnen lekte han och Lasse Söderberg fram litteraturen med sina gäster; för oss yngre, underbara trolleriföreställningar där vem som helst kunde dyka upp ur deras stora poesihatt.

Så öppnade han dörren för mig som författare. Vi umgicks inte, kände inte varandra, möttes några få gånger bara men det var genom sitt djupt malmöitiska sätt att vara och skriva på, som staden öppnades för mig litterärt. Och han gjorde det med ett tilltal där den falska motsättningen mellan allvar och humor vittrat ned för Werup var både djup OCH rolig, döds- och livsnära.

Tack, Jacques.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".