Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Stanley Whitney hämtar kraft ur konsten efter Trumps valseger

Publicerat torsdag 17 november 2016 kl 12.15
Karsten Thurfjell träffar konstnären Stanley Whitney
(5:00 min)
Stanley Whitney. Foto:Karsten Thurfjell/SR
1 av 2
Stanley Whitney på Galleri Nordenhake. Foto: Karsten Thurfjell/SR
Stanley Whitney Foto Carl Henrik Tillberg
2 av 2
Vintrig inblick på Stanley Whitneys utställning. Foto: Carl Henrik Tillberg/Galleri Nordenhake

Just nu kan man på Galleri Nordenhake i Stockholm se målningar av den amerikanske konstnären Stanley Whitney – en doldis som på senare år fått ett mer publikt genombrott i hemlandet. När han kom till Stockholm i förra veckan hade Donald Trump just valts till president i USA.

Stanley Whitney är verksam i New York och Parma i Italien, och han hör till ganska få afroamerikanska konstnärer som sysslar med abstrakt måleri, i samma anda som efterkrigstidens storstjärnor Mark Rothko och Willem de Kooning.

När Stanley Whitney landade i Paris på väg till Stockholm, kom beskedet att Donald Trump valts till president – en rejäl chock för alla i planet, säger han, och det enda Stanley Whitney kunde komma på, det var att försöka måla ännu vackrare och försöka bidra med lite mer skönhet till den här världen – efter ytterligare en tragedi, som han ser det.

Det är inte lätt att se framåt med tillförsikt och sträva vidare i dessa tider. Och när utvecklingen är så illavarslande så finns det ju tyvärr inget enkelt sätt att få den att gå tillbaka, menar Stanley Whitney.

Man kan inte gå tillbaka i tiden, men man kan plocka upp goda traditioner och bygga vidare, som Stanley Whitney gör. Han har hunnit fylla 70 nu, och kände redan som barn hemma i Philadelphia att det var konstnär han skulle bli, och att han skulle måla, men det tog lång tid att hitta det rätta sättet att kanalisera kärleken till färgerna. Som 20-åring tog han sig till New York för att utbilda sig vidare som konstnär, och det är på Manhattan han hör hemma.

I New York 1968 var det Barnett Newmans kamp med färgfälten som drog till sig det största intresset, och dit drog sig också Stanley Whitney, som alltid sysslat med hur färgen påverkar formen och strukturen i en målning.

Genom att göra så enkelt strukturerade målningar som möjligt kunde han komma åt färgernas komplexitet. Men det tog lång tid att våga göra det tillräckligt enkelt, ungefär 30 år, samtidigt som han undervisade på olika konstskolor. Men på 90-talet hade han kommit ner till ett rutsystem, som serier eller en modern husfasad, inspirerad av minimalister som Donald Judd. Och sedan dess ägnar han sig helt enkelt åt att måla upp en serie rutor i klara, intensiva färger: kadmiumgult, ultramarin, koboltblått eller kolsvart, färgfält som ofta målas över med en annan färg och tonar sig. Men, säger Stanley Whitney, det får absolut inte bli dekorativt!

Nej, färgerna är snarare intellektuella, framsprungna ur den tankeprocess som pågår inom honom under färgsättningen av rutorna – och av de linjer som gränsar av fälten. Och varje gång så uppstår det för honom en sorts magi.

Även om han själv känt en inre lagbundenhet under arbetet med kompositionen av färgfälten, hoppas Stanley Whitney att betraktaren ska känna samma överraskning över resultatet som han själv, en total frihet i seendet – för det finns ingen början och inget slut i målningarna.

Hur känns det då? Ja, det egendomliga är att målningarna talar till en som bra arkitektur, ett rum, en fasad eller en rymd som har det rätta förhållandet till människans dimensioner. Och han har också hämtat inspiration från den klassiska arkitekturen, i både antikens Rom och faraonernas Egypten.

Och det är där nånstans vi måste ta fäste idag, i det läge vi är i nu, menar Stanley Whitney. I de humanistiska värdena kan man fortfarande hämta energi, för att orka gå vidare. Och vi har en del grundläggande saker att ta itu med. Ändå erkänner han en stark nyfikenhet på hur det ska gå, och det är väl det sista som lämnar människan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".