Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Oförsonlig "Romeo och Julia" i Linus Tunströms regi

Publicerat måndag 21 november 2016 kl 08.00
"Klanstrid alltså - familj mot familj"
(2:30 min)
Gizem Erdogan och Daniel Nyström
Gizem Erdogan och Daniel Nyström Foto: Petra Hallberg

Han har gjort Shakespeare förr – regissören Linus Tunström före detta chef på Uppsala stadsteater. Nu har hans ”Romeo och Julia” i Armin Kerbers bearbetning av Göran O Erikssons översättning haft premiär på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

Maria Edström har sett ”Romeo och Julia”.

Med varsitt förkrymt huvud av sina respektive förfäder står de där – Anna Wallanders lite hippieaktiga fru Montague och fru Capulet i Jessica Liedbergs ampert propra gestalt och de hötter och hotar. Klanstrid alltså - familj mot familj, grupp mot grupp.

När nu Linus Tunström äntrar stora scenen på huvudstadens stadsteater så tar han med sina effektiva och hårdvinklade grepp från sina Uppsala-uppsättningar av Shakespeare där Hamlet var ett slags Hells Angels-kille i en dystopisk framtid och Kung Lear en maffiaboss med balar av sedlar på scenen.

Här i Julia Przedmojskas stora scenrum med mycket väggar och slutna rum omgivna av ett stort mörker betonas fejden och oförsonligheten i den tragiska kärlekssagan. Tunström har god hand med skådespelarna; han låter Åke Lundqvist spela Amman, en mager lite skinntorr äldre dam, ett lyckokast som bryter dramat ut ur sina klichéer precis som Peter Gardiners dansante fader Laurence eller Robert Fux Tybalt i välsittande kostym. Tunström betonar skillnaden mellan familjerna, Romeo och hans kompisar lurar sig in utklädda till serveringspersonal på festen hos den prydligt stränga familjen Capulet.

Så Daniel Nyströms partykille Romeo möter Gizem Erdogans hårt hållna familjeflicka Julia och där ska kärlek uppstå som det slår gnistor om. Och här ligger möjligtvis föreställningens svaga punkt för det händer inte riktigt trots att de får rulla under en illrosa sensuell jätteboll – nej såväl Nyström som Erdogan, som var för sig är mycket bra, är också bäst när de inte är tillsammans utan vistas i den här unga besattheten av olycklig kärlek som får dem att längta och kräla på golvet och vilja dö, gärna med hjälp av plastpåsar.

Men ändå gillar jag den här så totalt oinsmickrande tolkningen, med sitt filmiska ljudspår signerat Foad Arbabi, som pumpar handlingen obönhörligt framåt och som rimmar väl med gamle Wills krassa saklighet. För i slutet är familjerna tillsammans, försonade – visst, för denna gång.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".