Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Lagom retro och lagom nu från millenniegenerationens Elvis

Publicerat lördag 26 november 2016 kl 08.53
"Synten klipper som en varm sax i glass"
(2:42 min)
The Weeknd på american music awards.
The Weeknd på american music awards. Foto: KEVIN WINTER

Med förra albumet "Beauty behind the madness" lyckades kanadensiske artisten The Weeknd ta sig in i Guinness rekordbok med det mest strömmade albumet på Spotify under ett år. Nu är Abel Tesfaye som han egentligen heter tillbaka med "Starboy" och Kulturnytts Tali da Silva har lyssnat.

Det är två unga män från Kanada som just nu tävlar om rollen som millenniegenerationens Elvis. Att få göra tiotalets sexiga och lite farliga förspels-soundtrack. De heter Drake och The Weeknd och är goda vänner, men just nu leder The Weeknd. Han är mörkare, men också smörigare, och ofta på ett bra sätt.

Nära Michael Jackson

Det är lätt att förstå varför han fick göra musik till bdsm-filmen "Fifty shades of Grey". Han gör en slags mörk, modern r'n'b om sex, kärlek och droger men har sedan debuten 2011 rört sig mer och mer mot popen, och sin stora förebild, Michael Jackson. Nu är han så nära att det nästan är spöklikt. "I feel it coming" låter precis som om The king of pop hade gjort ett svar på Veronica Maggios "Jag kommer".

Kunde sållat

Idag finns det inga vattentäta skott mellan pop och r'n'b, mainstream och kredd, fult och fint. Och jag gillar när The Weeknd blandar och ger. Ibland visar han upp sin falsett som en påfågel, ibland brer han tjocka lager med autotune över rösten och lyckas få det att låta bra på båda sätten. Men hela arton spår - här kunde någon ha hjälpt honom sålla och då med fördel klippt bort en handfull låtar som låter som om de tillverkats i labbet för Bieber, Selena och Sia-soundet 2016, liksom härmigt och tomt.

Mjuk och uppriktig

Men när man siktar mot stjärnorna, som The Weeknd gör, når man ibland bara trädtopparna och det är okej. Och så då och då når han hela vägen. Och det är inte när han sjunger om kokain och destruktivt festande utan snarare när han är mjuk och uppriktig. Som när han flirtar lite med 80-talsbandet The Romantics och låter synten klippa som en varm sax i glass. Lagom retro, lagom nu.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".