Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ojämnt spelad känslopoker i "Allied"

Publicerat fredag 25 november 2016 kl 12.33
Måns Hirschfeldt: "Pitt och Cotillard kallnar som bortglömda varmvattenflaskor"
(2:20 min)
Brad Pitt och Marion Cottilard
Foto: SF Pressbild

"Allied" är ett andra världskrigsdrama av Robert Zemeckis ("Forrest Gump" och "Tillbaka till framtiden") med Brad Pitt och Marion Cotillard. Och det börjar på filmhistorisk mark.

Casablanca, 1942. Nej det handlar inte om Ilse och Rick utan om Max och Marianne. Han är kanadensisk officer och hon tillhör franska motståndsrörelsen och de sammanstrålar i Marocko där deras jobb är att mörda den nya tyske ambassadören. Och för att inte väcka misstankar bland nazister och vichytrogna fransmän så uppträder de som ett gift par trots att de precis träffats. Marianne förklarar att hon praktiserar ett slags dubbelagentens "method acting" - att det är genom att ge sig hän, genom att känna på riktigt som man kan bli riktigt övertygande i sin roll. Så snart sveps de förstås iväg i en erotisk sandstorm som bär dem ändå till London och giftermål på riktigt, efter att de dom mejat ner halva tyska legatiationen.

Men frågan är då om det var en verklig gnista som tändes där Casablanca eller om mamma-pappa-barnsamvaron i London bara är en kärlekscharad? Är Marianne den hon utger sig för att vara och kan kärlek var sann och falsk på samma gång?

Att spela en person som kanske spelar innebär ju både möjligheter och utmaningar för Brad Pitt och Marion Cotillard i huvudrollerna. Bäst funkar "Allied" i början, i den glassiga Casablancadelen, där skådespelarna har draghjälp av hela det filmiska illusionsmakeriets kulisser, kristallkronor och kostymer där de kan spela ut sin känslopoker i en några rätt smarta scener som handlar om förställning och laddning.

Men sen väl i London tycks alla inblandade tröttna lite, det blir mest grått och tempot sackar och Pitt och Cotillard kallnar som bortglömda varmvattenflaskor.

Och allt det där om emotionell inlevelse som var kittlande i början - och som ju handlingen i grunden helt kretsar kring - och som på slutet också är helt nödvändigt för att filmen ska funka - det blåste tydligen bort i den där sandstormen. Så tyvärr, idén med Allied var roligare än resultatet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".