Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Anna Axfors romandebut är varsam och tonsäker

Publicerat onsdag 30 november kl 07.30
Per Engström: "En brevligt pratande och samtidigt mycket poetisk roman"
(2:40 min)
Anna Axfors
Författaren Anna Axfors romandebuterade i höst med Kärleksbrevet. Foto: Charles Ludvig

Anna Axfors blev bekant för en större allmänhet sommaren 2015 då hon i Aftonbladet initierade en debatt om poesiklimatet i Sverige, utifrån jämförelser med hur det såg ut i Danmark. Själv var hon då debuterad poet på ett skandinaviskt förlag i Norge. Hon är dessutom verksam som krönikör och driver tillsammans med Elis Burreau Nöjesguidens litteraturblogg "Vi som aldrig skrev prosa". Men trots det har hon i höst debuterat i pappersform i Sverige med just en roman.

Anna Axfors romandebut Kärleksbrevet är en behändig och omläsningsvänlig roman, 80 sidor. Ramhistorien är enkel: en ung kvinna skriver ett brev till sin döende mor. Ganska långt som brev betraktat, men en välvald form som tillåter egentligen litet vad som helst, med du-tilltalet som genomgående motiv.

Lämnar inte huset

Kvinnan bor i ett hus tillsammans med sin i arbetslivet fungerande pojkvän Aron. Själv, berättar hon i brevet, lämnar hon inte huset och har inte gjort på lång tid. Men, är det sitt eget barndomshem som hon och pojkvännen - som en gång kommit med på en lista över de under trettio som tjänar mest i länet - bor och lever i? Det kan man undra. Och man kan undra över varför hon istället inte är på sjukhuset, hos mamman.

Vad gör hon i huset? Jo, hon röker, drömmer, minns, dricker gin och skriver detta brev. Axfors bok är en just brevligt pratande och samtidigt mycket poetisk roman. Givet den existentiella utgångspunkten försöker den ringa in någonting obenämnt samtida, med en sorts sjunkande prosa, vars uppåtstigande bubblor av disparata tankar på en gång är lojt registrerande och återhållet passionerade.

Längtar efter att leva

Det är en fin skildring också av den många gånger svåra tröskelerfarenheten, eller sprickan som uppstår, då man går från barn till nästan vuxen. Jaget tycks längta efter att börja leva, men är obekant med sitt liv och sin roll i tillvaron.

Relationen till modern är smärtsamt komplicerad och anklagelser riktas liksom utan att vara anklagelser, svåra minnen lindas in i en bortförklaring eller löses upp i ett apart eller milt undfallande sidospår. Fadern flämtar till som en skugga emellanåt: präst.
Viktigare är barndomsvännen Helena, en sårig relation som tecknas konturskarpt. Om katten, med det osökta namnet Missen, skriver hon till sin mamma att "ibland springer han runt som en galning över golven, så länge jag jämför mig med honom är jag inte konstig".

Varsam och tonsäker

Kärleksbrevet är en fin roman på flera sätt, jag blir imponerad av en text som lever och andas så, om en människa som av sorg och undran näst intill inte gör det. Det är en riktningsbefriad men inte riktningslös roman, en varsam och tonsäker skildring av en ung kvinna som har väldigt mycket att säga men ingen riktig ork att göra det. Det bestående intrycket är trots det att hon aldrig är eller kommer att vara svarslös.

Psst...!
Vill du ta med dig Musikhjälpen i fickan? Ladda hem vår app så kan du fortsätta följa sändningen och önska låtar när du är på språng!
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.