Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION - MUSIK

Rolling Stones gör den ulitmata rockiga bluesskivan

Publicerat lördag 3 december 2016 kl 07.00
"Blue & Lonesome"
"Blue & Lonesome" Foto: AP Photo/Enric Marti

Mikael Timm känner sig lycklig när bandet går tillbaka till rötterna och spelar covers, som om det vore en livekonsert på nya "Blue & Lonesome".

"Blue & Lonesome" - titeln låter som en skiva från slutet på 50-talet när Stones medlemmar just börjat fingra på gitarrerna. På sätt och vis har bandet återvänt till den tiden, men helt utan nostalgi. Då går helt enkelt tillbaka till den repertoar de hade början: Stones spelade amerikansk blues, nu gör de det med ett halvsekels rock i fingrarna.

Till skillnad från många andra vita artister som spelar svart musik har Stones aldrig försökt dölja att de gör covers. De har hyllat sångernas upphovsmän, räddat åtskilliga amerikanska svarta musiker från glömskan genom att ta med dem på turnéer och prata om dem i intervjuer.

För drygt 10 år sedan såg jag en stor Stones-konsert när bandet i mitten av föreställning sprang ut på en liten scen och spelade covers. Jaha, då är mycket bättre nu, än när de gjorde samma låtar förr, tänkte jag. Men till den här nivån trodde jag inte de skulle komma.

"Blue & Lonesome" är den ultimata rockiga bluesskivan. Den fasta strukturen i blueskompositionerna möter nervositeten och en lite obehärskad energin från rocken. De har spelat in som det vore en livekonsert, och Stones har alltid varit bäst live.

Klassiker som "Hoo doo Blues" låter bra, ja mer än så: utmärkt. Jagger vågar sig på Willie Dixons "I can’t quit you Baby," en långsam blues som är svår för en engelsman att få att låta övertygande – men han lyckas. Mest övertygande är Stones i upptempo.

En framtida Stonesklassiker trior jag är "Commit a crime" som Howlin Wolf spelat in. Gamlingarna har inte varit så koncentrerade i studion på flera decennier och det är Mick Jagger som driver skivan;  han måste ha slutit en pakt med djävulen – och fått evigt liv i det vita jetsetet mot att sjunga den svartaste bluesen.

I sanning, här spelar inga halvdöda vita män. "Blue & Lonesome" ljuder av spelglädje så energisk att lyssnaren inte alls känner sig blå, utan tvärtom lycklig och i gott sällskap.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".