Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – OPERA

Fedora - en thriller på Kungliga operan

Publicerat lördag 10 december 2016 kl 23.00
Per Feltzin: "Att bli förälskad i sin älskades mördare."
(2:35 min)
Fedora av Umberto Giordano på Kungliga Operan: Regi Christof Loy Dirigent Tobias Ringborg På bilden: Andrea Carè (som Loris Ipanov) Asmik Grigorian (som Fedora)
Fedora av Umberto Giordano på Kungliga Operan. Andrea Carè (som Loris Ipanov) Asmik Grigorian (som Fedora) Foto: Matthias Horn

En kort intensiv italiensk opera som jämförts med Tosca och en framgångsrik regissör på Kungliga operan i Stockholm. Christof Loy regisserar Giordanos Fedora.

Titel: Fedora
Tonsättare: Umberto Giordano
Plats: Kungliga operan i Stockholm
Regissör: Christof Loy
Sångare: Asmik Grigorian och Andrea Carè
Scenografi: Herbert Murauer
Speltid: I första hand till 18 januari 2017

Att bli förälskad i sin älskades mördare - det drabbar Fedora.

Det börjar i Moskva där mordet sker och eftersom hon tror sig veta vem som gjort det följer hon efter honom till Paris för att i hemlighet hämnas, få honom att bekänna. Men i stället förälskar hon sig i den här mördaren och blir insnärjd i en härva av lögner som slutar i Schweiz. Dramat är kort, extremt kort för att vara opera - bara 95 minuter.

I originalet är det sent 1800-tal och den ryske tsaren verkar och lever, precis som aristokratin. I den här uppsättningen är det sent 1960-tal och vi ser en emigrerad rysk överklass i Frankrike och Schweiz.

På scenen får vi då och då se närbilder, filmer på Fedora, till och med när hon går ut och byter om och för en stund blir privatpersonen Asmik Grigorian. Ett roligt grepp som muntrar upp de effektiva men stela rum med guldramar, medaljongtapeter, bruna teakmöbler och, lite underligt, grova lastpallar som trappsteg.

Det intressanta i den här operan är att Fedora inte är nåt våp eller viljelöst offer utan agerar självständigt med kraft fast alltid impulsivt, vilket då leder till felaktiga beslut eftersom alla lögner omkring henne döljs så bra.

Men - trots iscensättningen, trots Tobias Ringborgs glansiga orkesterklang han får ut ur Kungliga Hovkapellet och trots de två sångarna Asmik Grigorian och Andrea Carè. Inlevelse, kontroll och känslighet, båda två.

Så trots uppsättningens förtjänster så kan inget dölja att det här är Puccini-light. Giordanos musik och Colauttis libretto låter och ser ut som, till exempel, Puccinis Tosca, men saknar det där extra. Det är dramatisk musik utan melodier och en intrig där alltför mycket utspelas utanför scenen och måste återberättas.

Det är snyggt - och ihåligt.

Opera i P2 direktsände och sändningen kan naturligtvis avlyssnas på webben under 30 dagar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".