Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Dödsögonblicket undersöks i ny dokumentär på bio

Publicerat fredag 9 december 2016 kl 13.30
"Man samlar tankar, känslor, relationer och sen blir det ändå ingenting kvar"
(12 min)
Budskap ur filmen "I remember when I die". Foto: Garage film
Budskap ur filmen "I remember when I die". Foto: Garage film

"I Remember When I Die" är en konstnärlig dokumentärfilm av Maria Bäck som undersöker minnet, evigheten och döden. Kan en film lindra eller rentav bota dödsångest? Hon är gäst hos Måns Hirschfeldt i P1 Kultur.

Idag har filmen "I remember when I die" premiär - en dokumentär som skildrar den sista tiden före döden. Den är inspelad i Danmark på ett hospice där människor får vård i livets slutskede.

Vad var det som fick dig att söka dig till temat?

Jag visste att jag ville göra en film kring det här temat. Hospice känns som en mellanstation, mellan livet och döden. Jag hade varit så rädd för döden, är det fortfarande, och då är man rädd för hospicet som ställe.

Du har tidigare gjort ett par kortare dokumentärer som kretsat kring psykisk sjukdom. Är det ett slags gränsland som du söker?

Jag är väldigt intresserad av olika verklighetsuppfattningar, hur vi ser olika på saker, och det har jag fått med mig ifrån barnsben eftersom jag växte upp med min mamma som har diagnosen bipolär och upplevt henne i psykoser från att jag var fem år.

Du prövar en tanke om att att den sista tanken man tänker kanske följer med, eller att man kan bära med sig minnen. 

För mig har det varit en tröst att tänka att man kanske får behålla något. Min rädsla inför döden har handlat om separationsångest egentligen. Man samlar tankar, känslor relationer och sen blir det bara ändå ingenting kvar.

Hur var det att närma sig de du intervjuar i filmen?

Det var det mest gränsöverskridande jag gjort som filmare. Man måste bygga upp en tillit snabbt - genomsnittet på antal dagar där är 18.

Förutom de på hospicet, finns det också sekvenser med två medelålders, blonda kvinnor. De tar bilder, sitter på en strand på en semesterresa - vilka är dom?

Jag får höra olika tolkningar hela tiden och jag vill inte avslöja för mycket. En ledtråd är att de befinner sig i ett slags gränsland;de kanske är i ett minne, letar i ett minne eller i en dröm. De har i alla fall ett fasligt besvär med att välja minnen och hålla fast dem. De ställer bl.a. frågorna om man kan vara helt närvarande eller minnas åt varandra.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".