Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION - FILM

"Rogue One" en mellanfilm i Star Wars-sagan

Publicerat onsdag 14 december 2016 kl 08.10
Roger Wilson: Det blir bitvis en sorts dubbelretro
(5:09 min)
Rogue One
Felicity Jones spelar Jyn Erso i "Rogue One: A Star Wars Story". Foto: Disney

Nu hoppar Star Wars tillbaka i tiden! Den nya filmen "Rogue One" är en prequel som utspelas strax före den allra första Star Wars-filmen från 1977. Roger Wilson har sett "Rogue One: A Star Wars Story".

Titel: "Rogue One – A Star Wars Story"
Regissör: Gareth Edwards ("Godzilla", "Monsters")
Skådespelare: Felicity Jones, Diego Luna, Mads Mikkelsen  
Genre: Science fiction / Fantasy
Betyg: 3 av 5

– "Rogue One" är den första i en rad planerade fristående filmer som utspelas i Star Wars-universumet, och kanske också ett sätt att hålla varumärket levande i väntan på uppföljaren till fjolårets "The Force Awakens". Och i "Rogue One" får vi hoppa tillbaka i tiden igen, den skildrar upptakten till händelserna i den allra första Star Wars filmen någonsin, "A New Hope" från 1977. Nu ska vi får reda på hur det gick till när rebellerna fick tillgång till ritningarna till massförstörelsevapnet Dödsstjärnan. Det visar sig vara en dramatisk historia där vi får följa en dotters kamp för att rädda sin tillfångatagna pappa. 

Hur är det att fara tillbaka i tiden i Star Wars-universumet igen, nu när vi ju ifjol äntligen fick en fortsättning på äventyret?

– Ja, lite märkligt känns det, men tack vare att "Rogue One" handlar om en helt ny uppsättning rollfigurer dras jag ganska snabbt in i det här äventyret. Men allra viktigast kanske filmen är som ett sätt att expandera Star Wars-universumet på. Vi får besöka nya planeter, och se andra perspektiv på rebellernas kamp och imperiets grymheter. Däremot känns estetiken igen, eftersom man återvänt till den första Star Wars-filmens formvärld. Det blir bitvis en sorts dubbelretro när man försökt återskapa sjuttiotalets syn på rymdålderns estetik.

Det här är också något av Star Wars första helt genomförda mångfaldssatsning, man har verkligen försökt få till en mycket mer blandad ensemble än man lyckats med tidigare. Och precis som i förra filmen så är hjälten en kvinna, även om huvudpersonen Jyn Erso fortfarande sticker av när nästan alla andra i filmen är män...

Regissören, Gareth Edwards, som tidigare bland annat regisserat "Godzilla", har ju sagt i intervjuer att han velat göra en lite råare krigsfilm av Star Wars-konceptet. Har han lyckats?

– Det här är definitivt en mörkare film än de tidigare, lite råare och inte fullt lika barntillvänd. De goda är inte riktigt lika ädla som de brukar vara och det känns också som att Imperiets förtryck är lite mer påtagligt än tidigare. Och våldet känns också aningen mer realistiskt skildrat.

Ett konkret exempel på skillnaden i känsla kan ju vara årets robothjälte. I förra filmen, "The Force Awakens", så introducerade man ju den urgulliga roboten BB-8, den som såg ut ungefär som två biljardbollar på varandra och som verkade vara gjord för julklappshandeln. "Rogue One":s robotstjärna är K-2SO, en omprogrammerad imperierobot som nu jobbar för rebellerna. En lite livstrött, krass, cynisk och lite för frispråkig android. Det gulliga saknas helt och hållet. 

Jag fick också ännu mer en känsla av de fruktansvärda följderna av det här megavapnet, Dödsstjärnan. Ja, faktum är att "Rogue One" gav mig lite av ett återfall av sjuttio- och åttiotalens atombombsångest. 

Och om du jämför med konceptets förra film "A Force Awakens", hur väl klarar sig då "Rogue One"? Håller den samma kvalité?

– Jag gillar verkligen ansatsen att göra något lite mörkare, men det är ojämnare och svagare. Jag saknar den där känslan av storslagenhet som Star Wars brukar kunna locka fram i sina bästa stunder. Och om förra filmen var full av nostalgiska blinkningar till det som varit, så är det inte förrän precis i slutet av "Rogue One" som man får sin fix på den fronten.

Det är helt enkelt en lite blek uppföljare det här, som har en tydlig karaktär av mellanfilm. Det känns som om man hade ambitionen att göra en vuxenvariant av Star Wars, men inte riktigt vågade fullt ut.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".