Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
KULTURNYTTS ÅRSKRÖNIKOR 2016

Konståret 2016: i det godas tjänst

Publicerat torsdag 29 december 2016 kl 06.30
Mårten Arndtzén: Vad kännetecknar riktigt betydande konst?
(5:17 min)
24 november: en fjärdedel av Lars Vilks "Nimis" förtärs i en anlagd brand.
1 av 12
24 november: en fjärdedel av Lars Vilks "Nimis" förtärs i en anlagd brand. Foto: Björn Lindgren/TT
11 november: "Noir & Blanc" öppnar på Dansmuseet
2 av 12
11 november: "Noir & Blanc" öppnar på Dansmuseet Foto: Mårten Arndtzén/SR
18 november: History Unfolds öppnar på Historiska museet i Stockholm.
3 av 12
18 november: History Unfolds öppnar på Historiska museet i Stockholm. Foto: Katarina Nimmervoll, Statens historiska museum.
8 december: kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) presenterar lagrådsremissen Kulturarvspolitik, på Skansen i Stockholm.
4 av 12
8 december: kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) presenterar lagrådsremissen Kulturarvspolitik, på Skansen i Stockholm. Foto: Henrik Montgomery/TT
30 januari: Negerkungens återkomst av Makode Linde öppnar på Kulturhuset i Stockholm.
5 av 12
30 januari: "Negerkungens återkomst" av Makode Linde öppnar på Kulturhuset i Stockholm. Foto: Henrik Montgomery / TT
Carl Fredrik Reuterswärd (1964). Foto: Erling Mandelmann
6 av 12
Carl Fredrik Reuterswärd (1964). Foto: Erling Mandelmann
"Current" (1964) av Bridget Riley (detalj)
7 av 12
4 februari: Eye Attack öppnar på Louisiana (här "Current" av Bridget Riley, beskuren) Foto: Louisiana
Självutplånelse ca 1966 Foto: Yayoi Kusama
8 av 12
11 juni: "Yayoi Kusama - i oändligheten" ppnar på Moderna museet (Självutplånelse ca 1966) Foto: Yayoi Kusama
Annika von Hausswolff: Connected by Light (Excerpt from Grand Theory Hotel), 2016. Detalj.
9 av 12
27 februari: Annika von Hausswolff öppnar sin "sista" utställning, på Hasselblad Center i Stockholm. Foto: Mårten Arndtzén/SR
"Pavillion of reflections": här visas filmer om konstprojekten.
10 av 12
11 juni: Manifesta 11 öppnar i Zürich Foto: Mårten Arndtzén/SR
Silver Rose Leaves, 2010 (detalj)
11 av 12
15 oktober: Cecilia Edefalk - Maskros öppnar på Waldemarsudde (Silver Rose Leaves, 2010, detalj) Foto: David Regen/Gladstone Gallery
1490-1510: Hieronymus Bosch målar Lustarnas trädgård (detalj)
12 av 12
1490-1510: Hieronymus Bosch målar Lustarnas trädgård (detalj) Foto: Crijam/Wikimedia Commons

Nimis brann, samtidskonsten gjorde comeback på Historiska museet och 500-årsjubileet av Hieronymus Boschs födelse, de hör till de saker Kulturnytts konstkritiker Mårten Arndtzén kommer att minnas från året som gick.

Årets retrospektiv: Francis Picabia på Kunsthaus Zürich och MoMa New York.

Årets konsthistoriska exposé: Eye Attack på Louisiana.

Årets konstbok: Sten Eklund - Kullahusets hemlighet.

Årets selfiekonst: Yayoi Kusama på Moderna museet.

Årets konstmuseum: Prins Eugens Waldemarsudde för fina retrospektiver med Max Book och Cecilia Edefalk.

Årets biennal: Manifesta 11 i Zürich.

Årets sorti: Annika von Hausswolff Hasselblad Center.

Årets antiklimax: planerna på Guggenheim Helsinki skrotades.

Årets mest saknade: Roj Friberg (1934-2016) och Carl Fredrik Reuterswärd (1934-2016)

 

Ett torn av flammande drivved på en stormpiskad havsstrand i Skåne: det blev konstårets stora nyhetshändelse, kvällen den 24 november.

Om den drabbade konstnären varit någon annan än just Lars Vilks hade det kanske inte blivit några extrasändningar. Men den anlagda branden på Kullaberg är ändå talande för en tid då var tredje konstnär och författare i vårt land har varit utsatta för hot, trakasserier, våld eller skadegörelse - enligt en statlig rapport från i våras.

Brott som ofta är politiskt motiverade. Och visst. Enligt den nya, så kallade GAL-TAN-skalan som statsvetarna pratat om i år är samtidskonsten i regel mer GAL - grön, alternativ och liberal - än TAN som i traditionell, auktoritär och nationalistisk.

Och när den gjorde comeback på Historiska museet i Stockholm, i november, var det i hög grad i rollen av det godas försångare i den kulturkamp som under hösten utkämpats kring våra kulturhistoriska museer. I museets gotiska hall ljuder en kör av böner från samtliga trosriktningar som utövas i Stockholm idag, inspelade av den sydafrikanske konstnären James Webb.

Som lovsång till mångfalden är hans ljudinstallation "Prayer" inte ensam i museets konstsatsning History Unfolds. En utställning som är symptomatisk för den politisering av kulturarvet som kulturminister Alice Bah Kunkhe varnade för - och sannolikt själv bidrog till - när hon presenterade regeringens kulturarvsproposition i början av december.

En politisering helt i linje med GAL-TAN, och där TAN-sidan - de traditionella, auktoritära och nationalistiska - får representera hotet mot vilket museerna nu ska skyddas med ett lagstadgat oberoende. Ett oberoende som alltså ramas in av en tydlig, politisk signal om vilken sorts berättelser som bör undvikas.

Men är det till att övertygas om det godas godhet, som vi behöver just konsten? I en polariserad värld som går allt mer i svartvitt, och där enkla lösningar tycks locka allt fler, är konstens förmåga att gestalta motsägelser och komplexitet kanske viktigare?

Dansmuseets nya utställning "Noir & Blanc" (svart och vit på franska) är motsatsen till svartvit, i sitt sätt att skildra 1920-talets franska faiblesse för allting afrikanskt utan släta över den rasism som genomsyrade allt ifrån dansflugor till dadaistiska happenings.

Men, lika viktigt: utan att heller underkänna vitaliteten hos - och den historiska betydelsen av - samma fenomen.

Dansmuseet nyanserade hantering av temat konst och rasism kom i slutet av ett konstår som inleddes med "Negerkungens återkomst" på Kulturhuset i Stockholm, och den mer tidstypiskt svartvita debatt som omgav Makode Lindes utställning.

Vad kännetecknar egentligen riktigt betydande konst? Sådan som överlever tidens tand och säsongernas gång.

En sak, som jag tänkte på, när jag i likhet med nästan 600.000 andra firade 500-årsminnet av Hieronymus Boschs födelse med att besöka jubileumsutställningen på Pradomuseet i Madrid i somras, var den lustfyllda uppfinningsrikedom - ja, entusiasm - med vilken denne kristne moralist gestaltar ondskan i sina bilder.

Denna armada av skräckinjagande och komiska kreatur som fortfarande känns så märkvärdigt levande.

Kanske för att de kom tågande rakt ur Hieronymus eget inre - ur den lockelse synden utövade på honom själv?

Ur ambivalensen. Det vill säga sanningen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".