Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
KRÖNIKA – MUSIK

Hybris och störighet gjorde Kent störst

Publicerat lördag 17 december 2016 kl 07.00
Tali da Silva: "Kent har förstått att se sina hatare som en tillgång"
(2:42 min)
Kent.
1 av 5
Kent. Foto: Peter Gehrke
Kent fyllde Stadion i Stockholm med närmare 30000 personer 6:e maj 2003. Foto: Malin Hoelstad / SvD / TT
2 av 5
Kent fyllde Stadion i Stockholm med närmare 30000 personer 6:e maj 2003. Foto: Malin Hoelstad / SvD / TT
Kentfest, 2014 Foto: Tommy Ericsson/Sveriges Radio
3 av 5
Kentfest, 2014 Foto: Tommy Ericsson/Sveriges Radio
Kent, mars 1996 Foto: Ulf Palm / TT
4 av 5
Kent, mars 1996 Foto: Ulf Palm / TT
Kent 1998 i samband med Grammisgalan. Foto: Gunnar Seijbold/TT.
5 av 5
Kent 1998 i samband med Grammisgalan. Foto: Gunnar Seijbold/TT.

När Tele2 Arena i Stockholm tystnar ikväll finns Kent inte längre. Tali da Silva minns ett band som inte ville vara som de andra.

Kent är inte som Håkan Hellström - en artist på vars spelningar du träffar mormor, lillebror, grannen, frisören och revisorn. Nej, att vara Kent-fan handlar mer om att vara annorlunda tillsammans än att vara en del av ett rosenkindat, storögt kollektiv. Kent är ett hata-eller-älska-band, och de har förstått att se sina hatare som en tillgång. Musiken har ofta lutat mer åt pop än åt rock, istället är det genom sin hybris och sitt störiga beteende, som Kent lyckats sno åt sig epitetet Sveriges största rockband.

"Det är genom sin hybris och sitt störiga beteende som Kent lyckats sno åt sig epitetet Sveriges största rockband"

Under året 2003 gav de bara en enda konsert och hade dessutom mage att berätta hur de som köpt biljett skulle klä sig. Nämligen i den fula färgen vitt. Fansen blev oroliga och spekulerade i huruvida det skulle bli en begravningskonsert för bandet. Det blev det inte. Det var bara något som vi sedan dess lärt känna som typiskt Kent-beteende.

Precis som när de inför släppet av sitt tionde album "Jag är inte rädd för mörkret" vägrade att ge några enskilda intervjuer. Istället bjöd de in till en enda stor presskonferens där journalister vackert fick räcka upp handen och vänta på sin tur medan fansen dröjde vid mikrofonen med frågor om bandets favoritmat och gamla tennisidoler.

"Var är de sönderslagna hotellrummen och inställda spelningarna?"

Efter det kändes Kent-vinet helt logiskt. Och deras egen festival som de döpte till Kentfest där bara av Kent godkända band fick spela. Deras grandiosa avslut med turné och best-of-album, istället för att bara lägga av, kom inte heller som någon överraskning.

Men för att kallas för Sveriges största rockband, så har de orsakat få riktiga skandaler. Var är de sönderslagna hotellrummen och inställda spelningarna? Nej, om Kent är Sveriges största rockband så säger det kanske mer om Sverige än om Kent. Personligen tycker jag att Jocke Bergs bidrag till soundtracket för barnfilmen "Bilar 2" är det mest iskalla han någonsin gjort. Hans allra mest välriktade långfinger, och något som bara en av Sveriges största låtskrivare kan kosta på sig.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".