Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION - FILM

"Dansaren" – ett spännande livsöde som tappas bort

Publicerat fredag 16 december 2016 kl 07.00
Cecilia Blomberg: "Ett pärlband av klyschor levereras"
(2:19 min)
Franska sångerskan Soko i rollen som Loïe Fuller
Franska sångerskan Soko i rollen som Loïe Fuller Foto: pressbild/Triart

Loïe Fuller var en pionjär inom den moderna dansen. Hon förnyade danskonsten med visuellt storslagna föreställningar.

Filmens titel: Dansaren
Originaltitel: La Danseuse
Regissör: Stéphanie Di Giusto (långfilmsdebuterar)
Skådespelare: Soko, Gaspard Ulliel, Lily-Rose Depp m.fl.
Genre: Drama
Betyg: 2 av 5

Det är bara att bocka av. Kvinnligt geni, men med en underton av galenskap. Lite erotik, både med män och med kvinnor. Dekadens och dramatik.

Loïe Fuller är en pionjär inom den moderna dansen. Hon experimenterar med stora tygskynken och uppfinner helt nya sätt att jobba med scenbelysning. Sorgligt nog så våghalsigt att hälsan äventyras av alla giftiga kemikalier hon använder.

Men när hon står på scenen ser det ut som en stor vit blomma vars kronblad böljar i vinden. Och det skimrar i olika färger. Det är enastående effektfullt. Dessutom emigrerade hon från USA till Paris i en av de mest spännande tider jag kan tänka mig i brytpunkten mellan 1800 - 1900tal.

Det här är alltså som det står i förtexterna en film som bygger på en sann historia, men som lyckas gå vilse helt, trots det spännande livsödet. Istället levereras ett pärlband av klyschor.

Det är bara att bocka av. Kvinnligt geni, men med en underton av galenskap. Lite erotik, både med män och med kvinnor. Dekadens och dramatik.

Inte ens dansen eller de performanceverk som man kanske skulle kalla hennes föreställningar för idag får riktigt den respekt eller den fördjupning de förtjänar. Även om det är visuellt storslaget beskrivs det snarare som en urkraft än resultatet av ett medvetet arbete.

För att förstå mer om vem hon var läser jag på. En avgörande person för den moderna dansens kliv från veaudevillescenen till att bli en konstform där hon också banar vägen för den betydligt mer kända Isadora Duncan. Och hon tar den tekniska utvecklingen av just scenbelysningen framåt.

Louïe Fuller umgås med de mest spännande konstnärerna och författarna i samtiden är nära vän med makarna Curie och med Rumäniens drottning. Hon är inte så vacker och inte trådsmal. Vilket i filmen framställs som ett jätteproblem.

Det känns lite mossigt faktiskt att fortfarande 2016 göra en film om en kvinnlig konstnär så genomdränkt i stereotypa klyschor.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".