Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Girl-crush på 20-talet: Edith Södergrans brev till Hagar Olsson

Publicerat måndag 9 januari kl 06.41
"Jag badar i blå elektricitet"
(2:34 min)
Edith Södergran
Edith Södergran Foto: Okänd fotograf

"Vi skola vara hänsynslösa mot varandra och skarpa som diamanter”. Så skriver den finlandssvenska poeten Edith Södergran år 1919 till sin vän litteraturkritikern och författaren Hagar Olsson.

Edith Södergran var modernismens lysande stjärna och Hagar Olsson en auktoritet på området. Edith skrev det första brevet sedan Hagar recenserat hennes  diktsamling ”Septemberlyran.”

"Skall det nu hända mig att jag kommer till någon?" skriver hon från Raivola i Karelen, (nuvarande Ryssland). ”Kunna vi umgås gudomligt med varandra så att alla skrankor falla?”

Det är den självutlämnande vänskapen hon söker, och samtidigt en biljett ut i världen, ut ur isoleringen i det krigsdrabbade Karelen där hon bor med sin mor och en älskad katt.

Så har vi sett henne på många foton, med katten i famnen. Hon är intellektuellt nyfiken, beläst, talar flera språk och hungrar efter böcker av Nietzsche och antroposofen Rudolf Steiner som var på modet.

Kunna vi umgås gudomligt med varandra så att alla skrankor falla?

Men det är fattigt och den lilla familjen halvsvälter. Då och då lyckas Hagar Olsson utverka ett förskott från förlaget, men det är knapert.

Det är bara Ediths brev som finns bevarade. Själv förstörde hon nogsamt alla brev, och Hagar lät breven ligga undangömda i en skrivbordslåda i ett kvartssekel, tills Gunnar Tideström bad att få ta del av dem i arbetet med en monografi.

Hagar Olsson har kommenterat varje brev, men avsaknaden av hennes egna gör att framställningen haltar något.

Jag badar i blå elektricitet

Edith Södergrans ton är ibland överspänd, - ”jag badar i blå elektricitet”, skriver hon; hon bannar sin väninna när hon dröjer med att svara, hon ber henne komma, ”har du glömt mig helt, är din adress densamma?”

Breven signalerar drömmen om en syster, om en vänskap på djupet. Edith vill så mycket mer, har så bråttom, hennes tid är snart utmätt.  Vi vet inte på vilket sätt de älskade varandra,  förlaget lanserar boken som ”girl crush på 20-talet”.  Det är den starka beslutsamma Edith som talar i breven, hon som säger ”Jag är en oåterkalleligt besluten människa.”

Jag är en oåterkalleligt besluten människa

Båda vill erövra världen, och Hagar var oumbärlig för Edith i den ambitionen som tyvärr krossades av henne sjukdom. Hon dog 1923, 31 år gammal, men hennes dikter lever.

En diktsvit i Rosenaltaret är dedicerad till Hagar Olsson, till hennes syster.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".