Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – LITTERATUR

Dillard – en enslighetens mästare

Publicerat onsdag 4 januari kl 08.30
Katarina Wikars läser en essä av Annie Dillard
(2:17 min)
AnnieDillard
Annie Dillard med president Obama när hon får National Humanities Medal Foto: Andrew Harnik

Hon är en glesbygdens Joan Didion, den amerikanska författaren Annie Dillard. Hennes förra essäsamling handlade om “Att lära en sten att tala”. I ”Grunden den heliga” tampas hon också med elementen.

Titel: Grunden den heliga
Originaltitel: Holy the Firm (1977)
Författare: Annie Dillard
Översättare: Niclas Nilsson
Antal sidor: 70

En kvinna, en stuga, en katt. Varje morgon vecklas världen ut på nytt, fogas samman, guden är i allt. "Grunden den heliga" är måhända för minimalistisk för att över huvud synas i samtidsflödet. Men ge essän några timmar, eller återstoden av dagarna.

Dillard är självklart handfast och själsligt bråddjup samtidigt. Hon skriver nära sitt eget liv, det ensliga i staten Washington, mot kanten till Stilla havet, på en smal landremsa med bergen bakom och blånande öar framför.

Hos Dillard kan en mal komma för nära ljuslågan och brinna som ett ihåligt helgon i flera timmar

Jag har aldrig sett på naturen med Dillards ögon, det är som att möta Hertha Müllers barndomsblick på företeelserna i byn där hon växte upp, var har blommorna varit på natten? Hos Dillard kan en mal komma för nära ljuslågan och brinna som ett ihåligt helgon i flera timmar. Hon är själv en enslighetens mästare, har dragit sig undan för att studera hårda ting och slipa av sin ande.

Bokens ram är tre höstdagar då Dillard tampas med elementen, ser en liten gud i kattens mun, och vacklar i sin tilltro när ett privatplan störtar på en åker intill och en sjuårig flicka får sitt ansikte bortbränt. Innan har gud varit enastående närvarande, i vänner, i vind och väder men vad är det här för värld? Vad i helsike är det som pågår? frågar Dillard i svensk översättning. Och ger bilder från gården: räfsan i huvet. Man vaknar med en träbit i skallen. All kontroll är bara illusion. Inga gudar har makt att rädda, skriver Dillard, det finns bara dagar. Frågan är om Gud vidrör något? Han, för Gud är i Dillards värld en han, har lämnat ut oss till tiden.

Den här essän skrevs för 40 år sen, Dillard är runt trettio och på dessa sidor initierar hon sina livslånga frågeställningar, om tingens ensamhet, om tystnaden, om att pröva och förkasta, om kärlek trots allt, kanske. Och om katter och malar och om nya öar, bakom de redan inräknade. Det är svårt nog att lära sig få syn på hägringar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".