Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION - LITTERATUR

Calvino om vådan av att skriva en första roman

Publicerat fredag 13 januari kl 11.00
Katarina Wikars: "Partier i romanen är rörande"
(2:34 min)
Italo Calvino.
Italo Calvino (1923-1985) Foto: (c) The estate of Italo Calvino

Italo Calvino är en av Italiens mest lästa författare. Nu ges hans första roman ut på svenska: "Stigen där spindlarna bygger bon", som han skrev som 24-åring.

Titel: Stigen där spindlarna bygger bon
Originaltitel:
Il sentiero dei nidi di ragno (1947)
Författare: Italo Calvino
Översättare:
Johanna Hedenberg

Egentligen är jag mer förtjust i förordet som Calvino skrev 17 år efter debuten med ”Stigen där spindlarna bygger bon” än själva romanen som kom ut 1947 i Italien.

En tioårig föräldralös pojke har tvingats bli vuxen alldeles för tidigt, bor med sin prostituerade syster från vars tyske kund han stjäl ett vapen, hamnar i fängelse, och lierar sig med motståndsrörelsen.

En tioårig föräldralös pojke har tvingats bli vuxen alldeles för tidigt

I förordet skriver Calvino: ”Den första boken vore det bäst att aldrig ha skrivit”, och fortsätter med ett resonemang som går ut på att man genom den förlorar friheten att börja som bara kan utnyttjas en gång i livet, för den boken bestämmer vem man är trots att man inte är mogen för någon bestämning, och den definitionen får man sen bära med sig resten av livet. Den bränner alltför tidigt upp minnets skatt, slösar bort ens utvalda bilder och sedan hämtar sig minnet aldrig.

Kanske Calvino i detta långa förord som bara börjar om och börjar om själv tar udden av sitt förstlingsverk, sina bearbetade och till litteratur upphöjda minnen från kriget. Varför ett barn som huvudkaraktär?

 Den första boken vore det bäst att aldrig ha skrivit

Även det förklarar Calvino, han ville angripa ämnet från sidan, och han ville genom att skildra de allra sämsta partisanerna både ge en känga åt borgarna, ha, de allra sämsta partisanerna är ändå bättre än ni, och inte heller ge vänstern någon revolutionsromantik, ingen är hjälte, här finns inget klassmedvetande.

Det är faktiskt svårt att skaka av sig Calvinos egen blick på debuten, han är en lysande essäist, men partier i "Stigen där spindlarna bygger bon" är rörande.

Just partierna om husen med små dörrar som spindlarna har byggt på en stig som bara pojken Pin känner till, och dit han egentligen längtar hela tiden, eller snarare längtar han efter en enda människa i hela världen som det går att lita på och som han kan få visa dessa små spindelhus. Det är vad jag kommer att bära med mig från den här romanen.

Det är faktiskt svårt att skaka av sig Calvinos egen blick på debuten

Och så Calvinos egen slutsats, den allra sista meningen i förordet som jag bara måste citera: ”En skriven bok kommer aldrig att gottgöra mig för det som jag förstörde genom att skriva den, den erfarenhet som om den bevarats genom livet kanske hade kunnat användas till att skriva min sista bok, men nu bara räckte till att skriva den första.”

Katarina Wikars
katarina.wikars@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".