Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION - LITTERATUR

Avväpnande Abramović ser tillbaka

Publicerat lördag 7 januari kl 07.11
Mårten Arndtzén om en rolig konstnärsbiografi
(2:57 min)
Marina Abramovic
1 av 2
Marina Abramovic Foto: Heiko Junge/TT
Från Marina Abramovic "magnum opus" The Artist is Present på MoMa i New York, 2010.
2 av 2
Från Marina Abramovic "magnum opus" The Artist is Present på MoMa i New York, 2010. Foto: Mary Altaffer/AP/TT

Marina Abramović, en av performancekonstens stora pionjärer, har givit ut sina memoarer. Och hon visar sig vara en fenomenal berättare, enligt Kulturnytts kritiker.

Titel: Walk Through Walls
Författare: Marina Abramović
Språk: Engelska (kommer på svenska i mars)
Antal sidor: 367

 

När den här berättelsen sätter punkt, någon gång 2015, har Marina Abramović just - med ett nödrop - klarat sig från att gå in i väggen. 

Men så har hon heller inte blivit den hon är genom att vara snäll mot sig själv. Tvärtom.

Titeln på hennes självbiografi är mycket välfunnen. Den knyter ihop en hårresande uppväxtskildring - hennes föräldrar var jugoslaviska krigshjältar, båda två, hatade varandra och sov med skarpladdade pistoler på nattduksborden - med ett kompromisslöst konstnärskap som aldrig erkänt vare sig gränser eller väggar mellan liv och konst.

Marina Abramović har misshandlat sig själv inför publik på en myriad fantasifulla sätt under sin 45-åriga karriär och aldrig, tycks det, tvekat en sekund. Aldrig kapitulerat för smärta eller utmattning.

Mycket kärlek fick hon inte av sina föräldrar, men de lärde henne "spartansk beslutsamhet", konstaterar hon torrt.

Kärleken kom senare. Hennes dryga decennium tillsammans med den tyske konstnären Ulay hör till 1900-talskonstens mest romantiska legender. Här återberättas den utan vaselin på filtret, utan att skona vare sig Marina eller Ulay.

Vi som suckat svärmiskt åt deras grande finale på Kinesiska muren, där de, efter att ha vandrat från varsitt håll i månader, möts och sedan skiljs, får oss en nyttig reality check.

Det var inte alls så där vackert, som det ser ut på bilderna. Snarare ledsamt, och svettigt.

Hon är en fenomenal berättare, Marina Abramović: frank, drastisk, effektiv. Och rolig! Skratt är kanske inget man förknippar med konstnärsbiografier, men här fnissar jag på var och varannan sida - varje kapitel inleds med en vits.

Det är avväpnande, såklart, och gör det lättare att smälta det andliga intresse hon upptäcker tillsammans med Ulay, och fortfarande odlar, även om man själv är skeptisk till kristaller, healing och tibetanska munkars allvisdom.

Det där är en del av hennes konst också; det är samma jakt på det autentiska bortom civilisationens slöjor som de tidiga modernisterna ägnade sig åt när de sökte inspiration i Afrika och Oceanien, i den konst som på den tiden kallades "primitiv".

Det kan ju verka både otidsenligt och lite provocerande. Ändå kommer köerna att ringla långa utanför Moderna museet i vår, precis som de gjort i New York och London och Milano på senare år.

Inte, främst, för hennes stjärnstatus. Utan för att vi fortfarande är helt besatta av det där "verkliga", bakom slöjorna.

Även om det bara, som i Abramovićs magnum opus från 2010 - "The Artist is Present" - handlar om att sitta ned en stund, mitt emot en vilt främmande människa, under tystnad, och se henne i ögonen.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".