Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION - TEATER

Elfriede Jelineks Raseri om terrorns offer och förövare

Publicerat tisdag 14 mars kl 06.30
"Att frukta människan mer än gudarna"
(3:05 min)
Mikael Dahl, Victor Ståhl Segerhagen, Gunilla Rydholm Eriksson, Elin Bornell, Maria LindströmEriksson, Gunilla Rydholm Eriksson, Elin Bornell, Maria Lindström
1 av 3
Mikael Dahl, Victor Ståhl Segerhagen, Gunilla Rydholm Eriksson, Elin Bornell, Maria Lindström Foto: Robert Elmengård
Maria Lindström som jungfru Maria
2 av 3
Maria Lindström som jungfru Maria Foto: Robert Elmengård
Maria Lindström, Mikael Dahl, Victor Ståhl Segerhagen, Elin Bornell
3 av 3
Maria Lindström, Mikael Dahl, Victor Ståhl Segerhagen, Elin Bornell Foto: Robert Elmengård

Elfriede Jelineks drama Raseri som är en uppgörelse med samtidens terrordåd har nu fått sin nordiska premiär på Borås Stadsteater.

  • Pjäs: Raseri
  • Författare: Elfriede Jelinek
  • Översättare: Maria Tellander
  • Regi/bearbetning: Melanie Mederlind
  • Scenografi/kostym: Melanie Mederlind och Tone Aminda Göytil Lund
  • Skådespelare: Gunilla Rydholm-Eriksson, Lennart Eriksson, Elin Bornell, Maria Lindström, Mikael Dahl, Viktor Ståhl Segerhagen

Raseri är Nobelpristagaren Elfriede Jelineks personliga uppgörelse med attentaten i Paris och utgår från attackerna mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo och det efterföljande gisslandramat i en judisk mataffär och också attacken mot konserthallen Bataclan, men även folkmorden i Rwanda.

Sex skådespelare, tre kvinnor och tre män, inleder med svarta löst sittande overaller och Elfriede Jelinek-frisyrer, alltså halvlångt hår med den karakteristiska valken ovanför pannan. Scenen påminner om en källare där de svarta väggarna efterhand täcks med teckningar och de svarta overallerna blir fläckiga av krita.

Elfriede Jelineks text är kompakt, den är snarare en monolog än ett drama och där har regissören Mederlind och de sex skådespelarna gjort ett beundransvärt, ja t o m fantastiskt arbete med att göra denna enda röst till en hel kör, där perukerna åker av och olika roller träder fram i snabbt tempo.

 Vi ser terrorismens offer och förövare, några flyr in i ett kylrum när snabbköpet ockuperas och kommer ut huttrande i foliefiltar och skiter ur sig rädsla och ord medan toapappersrullarna far omkring.  Det är på Jelineks vis absurt, hon väjer inte för äckel eller blasfemi och föreläsningen om hur effektivt en Kalasjnikov fungerar är väldigt underhållande. Liksom när pratet - ibland helt oväntat - övergår i sång.

Elfriede Jelinek har skrivit in sig själv i pjäsen, hon kommenterar sin egen text och i andra akten säger hon

”jag har inte gjort något drama, kanske jag skulle ha satt mig in i förövarnas inre och sett riktiga människor, men då får ni vända er till någon annan”. 

Gunilla Rydholm Eriksson är så övertygande i denna roll, som pendlar mellan behärskning och raseri.

Raseri riktar sig mot religionen: vi behöver igen Gud, skriken överröstar ändå Guds röst.

Dessutom riktas raseriet mot att allt i våra liv numera kan filmas och läggas ut på nätet där det bevaras för evigt.  Att bli sedd är att finnas. Även när man mördar.

 Det är skrämmande, och även om varken våld eller blod finns med i pjäsen - och att det i Jelineks blandning av högt och lågt finns många anledningar till skratt – så skapar ändå denna föreställning med sina sex tätt samarbetande skådespelare en känsla av förtvivlan; att vi har så stor anledning att frukta människan mer än gudarna.

Det är bra jobbat i Borås.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".