Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION: LITTERATUR

Malin Nords "Barmark" ingen feelgoodprosa

Publicerat tisdag 14 mars kl 13.00
Lars Hermansson: "En mycket förtätad roman"
(2:52 min)
Författaren Malin Nord. Copyright/fotograf: Moa Karlberg
Barmark är författaren Malin Nords andra roman. Foto: Copyright/fotograf: Moa Karlberg

Malin Nord debuterade 2012 med den kritikerrosade romanen "Stilla havet" Idag utkommer hennes andra roman "Barmark" - Lars Hermansson har läst en vacker och klok roman.

Författare: Malin Nord
Titel: Barmark

Ett mörkt nedåtsug mot en fond av vatten förenar Malin Nords bägge romaner. I "Stilla havet" eller stilla havet, som titeln också kan uttalas om "stilla" är ett verb, är det ett destruktivt begär med en antydd familjetragik i botten, som huvudpersonen skulle vilja stilla.

I "Barmark" är det en rädsla för det gränslösa ansvar en förälder har gentemot sin avkomma som huvudpersonerna skulle vilja, om inte slippa, så i alla fall skaffa sig ett mer avspänt förhållande till.

"Barmark" är en familjehistoria om fyra generationers kvinnor i vilken männen skymtar endast som bipersoner. Kronologiskt börjar det hela i Norge under andra världskriget. Signe och hennes man Björn engagerar sig i motståndskampen, Björn arresteras och interneras av nazisterna, och den höggravida Signe tvingas lämna deras treårige son, Olav, hos sin bror och fly till fots över gränsen till Sverige.

"Barmark" är en familjehistoria om fyra generationers kvinnor i vilken männen skymtar endast som bipersoner

Meningen är att pojken ska komma efter med tåg. Men Olav dör i en brand strax därefter och Signes skuldkänslor och förtvivlan förmörkar livet både för henne själv och hennes efterlevande: rädslan att förlora det som är värt mest i livet går i arv och sätter sig som en hårdhet och en oförmåga att ge ett utlopp för den kärlek som trots allt finns där.

Det här är i grova drag hela handlingen, och den har man förstått redan efter typ tjugo sidor. Vad som tillkommer på romanens ytterligare 290 sidor är detaljer som gör porträtten av framför allt Signe och hennes dotterdotter Anja både mer gripande och begripliga.

Vartannat kapitel ägnas Signes flykt och första tid i Sverige, vartannat Anjas komplicerade relation till sin mor och sin dotter och det hus vid älven där de alla bor i perioder, och där Signe också bodde tills hon på ålderns höst reste tillbaka hem till Norge för att dö.

Det här är en mycket förtätad roman. Gestalterna tar form i texten uteslutande i sina roller som mödrar och döttrar, inte som vänner, yrkesmänniskor, pratkvarnar eller kärlekspartners. Det finns inga scener i romanen som inte fördjupar familjetematiken.

Det finns inga scener i romanen som inte fördjupar familjetematiken

Det handlar alltså om en snävt skuren psykologisk realism, som ibland känns en smula klaustrofobisk. I synnerhet som också landskapet med de väldiga bergens snittytor och älvens dån, och en oftast tung väderlek med mycket fukt och mörker, får kvinnornas svårartade relationer att framstå nästan som ödesbundna, som natur.

Den är ingen feelgoodprosa Nord skriver, men den är vacker och klok, och läst mot bakgrund av dagens flyktingsituation blir Barmark möjligen också aktuell, om inte det ordet stod i sådan skarp kontrast mot de långsamma inre cykler som är romanens ärende.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".