Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Elin Boardy bär orden i mål

Publicerat tisdag 21 mars kl 06.31
Anna Tullberg om "Tiden är inte än"
(3:01 min)
Författaren Elin Boardy.
Författaren Elin Boardy har skrivit "Tiden är inte än" om en kvinna som ger sig ut på vandring i ett pestdrabbat Europa. Foto: Lisa Irvall.

Elin Boardy har sedan debuten 2008 skrivit berättelser som utforskar kvinnoöden i en svunnen tid. Nu ger hon ut sin fjärde roman, ”Tiden är inte än”.

Krakow, Prag, Dresden, Berlin, Amsterdam. Kvinnan som ibland heter Sigrid är i ständig rörelse. Oftast vandrar hon på de leriga vägarna mellan städerna under olika mansnamn, iförd byxor och med sitt avklippta hår instoppat i ett dok. Målet för hennes vandring är oklart och helst vill hon nog bort från sig själv. Hon drar sig inte för att hjälpa till att hantera pestens offer på vägen, hon är inte rädd för att bli sjuk. Men hennes självbevarelsedrift säger henne ännu att hon aldrig får visa tecken på den svaghet som samhället förväntar sig av henne som kvinna. Då skulle hon snabbt bli ett annat sorts offer. 

Det är alltså 1300-talet, med gycklare och horor, med köpmän, bönder, värdshus, brödkakor, kålsoppa och sött öl. Omsorgsfullt skrivet, med ett språk som effektivt vindlar sig genom de sargade och pestdrabbade städerna Sigrid passerar. Jag gillar orden hela vägen i mål.

Men jag saknar en annan nivå. För efter ett tag börjar jag tvivla och undra vart själva romanen egentligen är på väg. Blir det något mer än just färden? Och vem är egentligen Sigrid?

Europa har alltid varit en osäker plats. Att förlora allt och vara tvungen att ge sig ut på vandring kan hända vem som helst nästan när som helst. Insprängt i berättelsen finns ett fåtal korta kapitel som blixtbelyser helt andra tider här. Häxprocesser i Köln. Slutet på en tågräls i Auschwitz, där förintelsen tar vid. Syriska flyktingar i Bonn som hyser hopp om att någon gång få känna tillhörighet igen.

Ändå, det fäster inte riktigt i mig. Färden framåt genom digerdödens dimmor går alltför obehindrad. Och författarens ambition att benämna så många mänskliga tragedier, förtryck och orättvisor inom samma berättelse förvandlas mer till ett slags checklista än en gjord erfarenhet.

Att hålla såväl berättelse som huvudperson i ständig rörelse innebär en risk för flyktighet.

Sigrid är en spännande kvinna men hon avslöjar nästan inget om sig själv, varken för de hon möter i romanen eller för mig. I botten ligger hennes personliga trauma, i ränseln bär hon ett kvinnoöde. Jag hade gärna umgåtts mer med Sigrid på ett djupare plan. Men hon väljer själv att bara dra vidare.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".