Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i Skogsbo och räddningsledaren uppmanar alla som befinner sig i området att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på Sveriges Radio P4 Dalarna.
(Publicerat idag kl 17.31)
RECENSION – LITTERATUR

Claesons nya skriven med lätt och sträng hand

Publicerat måndag 3 april kl 06.30
Per Engström: "Ur cirka 10 000 handskrivna sidor har han nu letat fram en ny bok, vilket han gjort rätt i"
(2:26 min)
Författaren Stewe Claeson
Stewe Claeson är aktuell med den nya boken "Snön faller i Cochise county". Foto: Christer Ehrling

Sedan 1960-talet har Stewe Claeson publicerat ett tjugotal böcker i eget namn, och ännu fler översättningar. Nu ger han ut en ny sorts bok, menar Per Engström, som har läst "Snön faller i Cochise County".

Författare: Stewe Claeson
Titel: "Snön faller i Cochise County"

Stewe Claeson skriver romaner, och översätter framför allt poesi. Mest amerikansk, men även norsk och dansk. Och så har han arbetsböcker han skriver i för sig själv. Ur cirka 10 000 handskrivna sidor har han nu letat fram en ny bok, vilket han gjort rätt i.

På omslaget står det: "Ur resedagböckerna" men det är inte alldeles uttömmande. Jag kommer också att minnas den som ett vänporträtt av den jämnårige amerikanske poeten William Pitt Root, av öknen nära gränsen till Mexico, eller som den amerikanska poesiantologi den också är.

Boken inleds filmiskt med att författaren en tidig morgon 2015 sitter och dricker kaffe under en markis i Tucson, Arizona, och väntar på William Pitt Root, eller "Bill" som han kallas.

Bill dröjer och Claeson bläddrar i sina dagböcker och i någon diktsamling han har för avsikt att översätta. Servitrisen kommer med mer kaffe, hon har fläckar på sin blus. Ingenting händer i det mystiska huset tvärs över gatan. Bill dröjer, och sedan kommer han.

Boken igenom pågår därefter en samvaro mellan de båda männen, utspridd över flera år. De muttrar, tiger eller pratar högt. Ibland liknar det ett vanligt samtal, men då måste i regel Bill gå en vända med hunden och Claeson står kvar och ser efter dem och kommer in på ett nytt spår i tanken. Det handlar om poesi, hur han i princip lever med den dagligen som läsare och som översättare. Motståndet mot att analysera för mycket, och istället använda poesin. Hur gör man? Och vad är en bra metafor egentligen? Bill kommer tillbaka med hunden och Claeson undrar om det finns något mer upphetsande än en exakt metafor.

Att skildra livets väsentligheter utan att prata för mycket är inte lätt gjort. Men det kan Claeson

Stewe Claeson har under en stor del av sitt liv varit verksam som lärare på folkhögskolor, och han var en av initiativtagarna till Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet. I boken menar han att man inte kan lära någon annan någonting. Allt han lärt sig har han lärt sig själv. Men om det inte varit för en eller annan lärare skulle han väl inte lärt sig själv heller, säger han. Vad han bland annat lärt sig är att skriva med både lätt och sträng hand.

Att skildra livets väsentligheter utan att prata för mycket är inte lätt gjort. Men det kan Claeson – om det så än gäller vänskapen mellan två äldre män, mellan människa och hund eller svårigheterna med reseskildringar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".