Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"En stor humanist på alla sätt"

Publicerat söndag 2 april kl 02.00
Måns Herngren: "Han hade en intuitiv humor"
(5:26 min)
Sissela Kyle
Sissela Kyle och Måns Herngren har båda jobbat med Gösta Ekman.

Regissören Måns Herngren och skådespelaren Sissela Kyle sörjer en högt aktad kollega.

Filmregissören Måns Herngren arbetade med Gösta Ekman i filmerna En på miljonen (1995) och Ogifta par (1997).

– Jag brukade stöta på Gösta här på söder ganska ofta, senast för ett par månader sedan och han var ju så otroligt pigg och glad och full av energi, säger Måns Herngren och avslöjar att han bara för någon dag sedan suttit i tankar på att försöka övertala Gösta Ekman till en roll i den nya långfilmsversionen av Solsidan

Beskriv ert samarbete!

– Vi ringde honom inför vår första långfilm, En på miljonen, och hade en ganska stor roll till honom. Vi var också väldigt gröna. Vi hade jobbat mycket på tv men det här var vår första långfilm och såklart var vi nervösa inför att jobba med en legend som Gösta Ekman. Men han var så otroligt generös och varm. Han märkte väl på Hannes och mig att vi var väldigt unga och ganska respektfulla inför honom, så han var väldigt fin på att plocka bort det där på en gång och göra oss lugna på något sätt.

Jag kommer ihåg att vi fick förklara för honom att vi var två regissörer och att vi skulle dela upp regiarbetet väldigt noggrant varannan dag så att han inte skulle förvirrad kring vem det var som bestämde. Och då skrattade Gösta bara och sa: ”Film ÄR kaos, film är förvirring och missförstånd, när jag jobbade med Hasse och Tage, så var vi ofta tre regissörer samtidigt som gav kontraorder till höger och vänster, men det är ju så det är, det är ingen fara.”

Det var så skönt när han sa det där för då kände både jag och Hannes att det finns ingenting vi kan göra fel här med Gösta. Han var otroligt generös och varm och en stor humanist på alla sätt.

Skulle du säga att han skiljde sig som privatperson på något sätt jämfört med den bild som de flesta har av honom från scen och filmduk?

– Han hade ju en väldigt stor integritet. Han var verkligen inte speciellt pigg på att synas och höras och göra saker utanför filmduken. Han var väl ganska ofta besvärad när människor kom fram och bara ville tacka och sådär. Men man märker ju nu när han har gått bort hur enormt många det är som älskade Gösta för allt det han gjorde. Sedan jag tänka att han ibland hade lite svårt att ta emot den kärleken och kärleksförklaringarna som kom från höger och vänster hela tiden.

Jag kommer ihåg en historia han berättade när han kom gåendes över Östermalms torg med matkassar. Det regnade och någon kom fram och vill ha en autograf av honom. Det där tror jag att han tyckte var ganska besvärligt, men då kom han på ett ganska bra svar. Han sa att ”nej, jag kan inte skriva min autograf men jag kan ropa mitt namn” och så gallskrek han över hela Östermalmstorg ”GÖSTA EKMAN!” och så gick han vidare i regnet. Hahaha. Det där var typiskt Gösta, alltså ”hur fan ska jag komma ur det här nu?” men sedan göra det på något finurligt och roligt och härligt sätt.

Hur skulle du beskriva hans storhet som skådespelare?

– Han hade ju det där geniala som Peter Sellers också hade. Det är inte så många som har den där intuitiva känslan för humor och kan hitta det roliga i situationer, som är väldigt svåra att förklara varför de är roliga.  

Det känns som att Gösta också roades väldigt mycket av att hitta de där oförklarliga roliga sakerna. Han gjorde ju mycket politisk satir med Hasse och Tage, men jag tycker att just Papphammar-grejerna, och framförallt en Papphammargrej, som inte går att förklara, är den roligaste Gösta har gjort.

Det är den när han går i ett sädesfält och tittar sig omkring i hatt och kostym och så kommer han ut ur sädesfältet på en grusväg och då ser man att hela kostymen är avklippt och han är helt näck! Han tittar sig omkring och så går han in i sädesfältet på andra sida. Haha, det där tycker jag är Göstas humor i ett nötskal. Det går inte att förklara varför det är så vansinnigt roligt och det är kanske då det blir extra roligt, när det faktiskt inte går att förklara varför, säger Måns Herngren.

En annan vän och kollega är skådespelaren Sissela Kyle. Hon minns det stöd hon fick av Ekman när de spelade tillsammans i  i Hotelliggaren på Folkan i Stockholm i mitten av åttiotalet.  

– Jag hade en liten roll och Gösta spelade en huvudroll. Han var väldigt mån om och intresserad av unga skådespelare och hade man då en komisk talang, så var han verkligen uppmuntrande. Han var en sån som såg och ja, gillade det man gjorde. Så gjorde han med mig. Och jag beundrade honom naturligtvis oerhört och stod i kulissen kväll efter kväll och såg hur han gjorde sitt bravurnummer när han snubblade och halkade.

Var det någon skillnad mellan den Gösta Ekman vi såg på scen och privatpersonen? 

– Både ja och nej. Han var otroligt rolig privat, fantastiskt kul. Men så var han också väldigt analytisk och intresserad av politik, litteratur och samhälle på ett plan som man kanske inte såg på duken. Han hade ju en omedelbarhet som var helt fantastisk. En genuint komisk och genuint fin skådespelare, verkligen en sällsam begåvning.

Men jag har minnen från privatliv där vi bara är en liten grupp människor och Gösta berättar en historia och visar och åskådliggör den och det är otroligt kul, så där så man skrattar så man gråter. Bjussigt och generöst. Varmt och underbart. Åh vad jag ska sakna honom!, säger Sissela Kyle.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".