Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Bob Dylan teg och showade

Publicerat lördag 1 april kl 22.54
Bob Dylan.
Bob Dylan sade inte ett ord mellan låtarna när han uppträdde i Stockholm. Obs: Bilden är från ett annat tillfälle. Arkivbild. Foto: David Vincent/TT

Artisten Bob Dylan var i högform. Nobelpristagaren Bob Dylan teg och fortsatte tiga.

Den som hade väntat sig någon som helst erkännande angående Nobelpriset i litteratur från Dylans sida fick lämna Waterfront besvikna. De som kommit för musiken fick sitt lystmäte.

Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius har nämnt att "Chimes of freedom" är hennes favorit bland Bob Dylans låtar. Tillsammans med några av akademiledamöterna syntes Danius slå sig ned i de gröna plyschstolarna i det moderna kongresscentret intill centralstationen för att se sin senaste litteraturpristagare - timmarna innan konserten tog Dylan emot sin medalj och sitt diplom - underhålla i Stockholm på lördagskvällen.

Sara Danius bjöds inte på sin favoritlåt. Varken hon eller de övriga i publiken bjöds på ett enda ord från scen utöver de som Bob Dylan sjöng i sin mikrofon.

75-åringen gjorde entré till stående ovationer och gav sig raskt in i "Things have changed". Till en början svalde Dylan orden i texten så glupskt att det verkade som om han inte ätit middag innan, och det dröjde fram till balladen "Full moon and empty arms" några nummer senare innan han sjöng ut ordentligt.

Men Bob Dylans publik, i alla fall den som har råd att betala den dryga tusenlappen som konserten kostade, är van vid att ta vad den får. Denna kväll, liksom flera tidigare, visade Dylans band hur åren tillsammans på vägarna gjort medlemmarna till en sammansvetsad enhet. De skramligt svängiga saloonversionerna av "Don't think twice it's all right" och "Highway 61 revisited" gav upphov till sittdans så att bänkraderna gungade, och gitarristen Charlie Sexton fick briljera ett flertal gånger, bland annat under introt till "Melancholy mood" och i en duell med pedal steel-gitarristen Donnie Herron under "Duquesne whistle".

Dylan själv verkade vara på gott humör. Hans bredbenta uppsyn vid mikrofonstativet var inte helt olik en cowboys, men snart kom hans ben att börja leva ett eget liv i vad som kan liknas vid en väldigt mild form av twist.

Tystnaden var talande, men mest talande var valet av finalnummer. Efter att ha rivit av en country & western-doftande "Blowin' in the wind" på piano ställde sig Dylan återigen vid mikrofonen, tittade ut mot publiken och förkunnade: "Why try to change me now?"

Inget "tack" eller "hej" följde. Enbart ett varggrin och en sorti tillsammans med bandkamraterna.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".