Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – LITTERATUR

Frånvaro och förräderi i Elise Karlssons nya roman

Publicerat torsdag 6 april kl 12.45
Katarina Wikars: "Klass" fungerar i sitt vridande och vändande på det vardagliga
(2:58 min)
Elise Karlsson. Foto: Sara MacKey
Elise Karlsson. Foto: Sara MacKey

Elise Karlssons förra roman "Linjen" om arbetslivets osäkerhet blev mycket uppmärksammad. Nu kommer hennes fjärde roman "Klass".

Titel: "Klass"
Författare: Elise Karlsson

Jagberättaren Hélène i Elise Karlssons roman "Klass" är frånvarande – i sitt eget liv. Liksom i hennes förra roman "Linjen" är det en ung kvinna, då lösryckt från alla sociala sammanhang, förutom det osäkra arbetets, här i en något yngre upplaga, i ett rum med egen ingång i Rinkeby, ett rum som hänger ihop med föräldrarnas lägenhet men det enda man skymtar av dem är moderns rygg vid ett tillfälle. Där finns en fulhet i tingen som jaget vant sig vid, en pojkvän från villa i Bromma att skådespela par med och ett främlingskap på universitetet, stenar i munnen. Elise Karlsson har ett pregnant språk, avskalat all svulstighet. Tydligt.

"Klass" hittar också ihåligheterna i samhällsbygget, orättvisorna

Romanen är tidsbestämd till hösten 2001, ett före och efter, tvillingtornens fall i 11:e september-attentatet. Där finns därefter en förändring av rollerna, vi och dem. Detta är före de sociala medierna men Hélène har redan insett att mobiltelefonen gör att hon slipper vara med dem som är i samma rum, att det går att knappa sig bort. Och som en beskrivning av ett jag med stort kontrollbehov på andra sidan all anknytning fungerar "Klass" i sitt vridande och vändande på det vardagliga men den hittar också ihåligheterna i samhällsbygget, orättvisorna. "Alla har förlorat något för att hamna här", heter det. Resurserna satsas någon annanstans.

En dag stöter Hélène ihop med klassens drottning från förr, Clarice, som börjat läsa juridik och lämnat det gamla livet bakom sig. En lärare, Mona, som eleverna litade på, ska debutera med en roman om sina år som eldsjäl, "Utanförskapt" ska den heta. Vad vet hon, det är ett förräderi, och Heléne ska som hämnd skriva sin version, liksom skjuta Monas projekt i sank men under Clarices namn.

Det blir för rörigt, går för fort

Och här tappar "Klass" sitt fokus, det blir för rörigt, går för fort. Det är som den brist på inlevelse huvudpersonen Hélène har följer med in i personteckningarna och händelseförloppet, det är som läsare svårt att få fäste i detta romanprojekt inne i romanen som hur som rinner ut i intet. "Man är aldrig nära nog att se någon annan", tänker Hélène, och som skildring av ett inuti-tillstånd av en människa utanför fungerar romanen bäst. Det är svårare att få upp intresset för andra.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".