Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
KULTURKRÖNIKAN I KULTURNYTT

En terrortragedi utan givet slut

Publicerat torsdag 13 april kl 14.00
Mattias Hermansson: "En första dag av chock"
(4:23 min)
Mattias Hermansson. Kulturchef, Kulturredaktionen. Sveriges Radio. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Mattias Hermansson. Kulturchef, Kulturredaktionen Sveriges Radio. Foto: Mattias Ahlm/SR

En knapp vecka har gått sedan terrordådet på Drottninggatan i Stockholm. Ett högst verkligt drama i flera akter, vars effekter för framtidens Sverige vi ännu bara kan ana.

Vid min säng ligger Johannes Anyurus omskrivna "De kommer att drunkna i sina mödrars tårar". Jag har långsamt börjat läsa en roman om en tillvaro präglad av terror, några sidor i taget i en fiktion med början och slut. Det är som en omärklig invänjning vid sakers tillstånd att bokhyllan gradvis fått en ny typ av berättelser, fiktiva som dokumentära, som handlar om vår tids typ av terror och krigföring.

Det lär bli fler böcker i hyllan – tids nog lär namnet Akilov läggas till Breivik, Mangs och skotten i Köpenhamn.

Denna skärtorsdag har sex dygn gått sedan terrordådet på Drottninggatan i Stockholm. En högst verklig terrortragedi, ett drama i flera akter som gått längs olika spår i ett skenande tempo och utan givet slut.

En första dag av chock. Sedan över till ett par dygns rapportering om jakt på misstänkta, nationell samling, om människors reaktioner. Och sedan nästa fas, där pusslet kring den misstänkte terroristen läggs, där opinionsundersökningar redan hunnit göras och där politiker bytt de första dagarnas enighet mot spel.

2017 har nyhetsrapportering i realtid närmast blivit en norm. Det klagas ofta av slentrian på den utvecklingen, men då bortser man nog från att det höjda tempot också för med sig att takten i eftertanken har höjts radikalt. Redan har mängder av analyser publicerats om allt från uzbekisk radikalisering till dådets effekter på den politiska opinionen eller hur den svenska samhällsgemenskapen mött attacken.

Denna skärtorsdags morgon läser jag författaren och historikern Peter Englund i Dagens Nyheter (publicerad i DN:s digitala utgåva onsdag, reds anm.) som skriver att "terrorhandlingar handlar till 99 procent om våra reaktioner på dem. Vi bestämmer själva vilka följder de ska få", och han avslutar hoppfullt med att "vi kommer att klara av även detta".

Fast de där 99 procentens reaktioner tycks ju fördela sig olika. Och möjligen är det där "vi"-et inte lika självklart som det tycktes de första dygnen. Jämfört med tidigare attacker och katastrofer som drabbat Sverige ser dådet på Drottninggatan ut att i högre grad bli materia för såväl makthavare som gräsrötter i det djupt polariserade politiska landskapet. Där debatter kretsar mer kring vems världsbilder och verklighetsbeskrivningar som ska gälla, snarare än vilka förslag till lösningar som erbjuds. Dådet på Drottninggatan rymmer ju också alla de dimensioner som utgör tidens sprängstoff: Migration, säkerhetspolitik, förutsättningarna för det öppna samhället.

I den där blandningen ligger också medieutvecklingen: Företrädare för traditionella medier har delvis värjt sig mot kritiken kring de misstag som oundvikligen sker i en bevakning med så enorma proportioner. Felaktigheterna var knappast färre förr. Men de straffas hårdare än någonsin, hur få de än är i relation till helheten, och medieföretagen brottas med att hantera det.

Sällan har det väl heller varit så tydligt som dessa dagar att sociala medier på samma gång kan utgöra en viktig samhällsfunktion och samtidigt härbärgera närmast samhällsfarliga aktiviteter. Å ena sidan platsen där människor markerade sig i säkerhet, visade solidaritet och erbjöd plats och rum. Å andra sidan avgrunden för spridning av rykten, osmakliga bilder, hat och respektlöshet.

Vid sidan av allt det där massiva har så sakteliga korta berättelser kring offren kommit fram och fått ta plats. Att det dröjt har sina förklaringar, medier måste göra halt av respekt för närståendes integritet.

Men om den nutida terrorismens offer framställs inte samma mängd artiklar, inslag och böcker som om terroristerna själva och effekterna de uppnår. Denna skärtorsdag när storhelgslugnet lägger sig över det sårade Stockholm, så tänker jag att där kanske ryms en liten och kanske oundviklig delseger för förövarna. Att de som faller offer för terrorism och de anhöriga som får leva med följderna, att de perspektiv som egentligen borde få utgöra de allra mest centrala berättelserna lätt blir till undanskymda historier i det stora dramat.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".