Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – LITTERATUR

Fladder av änglavingar i Eva Kristina Olssons nya dikter

Publicerat torsdag 27 april kl 12.45
Mikael Timm: "En övertydlig dunkelhet"
(2:37 min)
Eva Kristina Olsson är aktuell med diktsamlingen "Det ängelsgröna sakramentet".
Eva Kristina Olsson är aktuell med diktsamlingen "Det ängelsgröna sakramentet". Foto: Ulf Eriksson

Eva Kristina Olsson är en av Sveriges flitigaste poeter. Dessutom är hon dansare och filmare.  Nu kommer en ny diktsamling: "Det ängelsgröna sakramentet".

Titel: "Det ängelsgröna sakramentet"
Författare: Eva Kristina Olsson

Boken ser ut som en instruktionsbok för en komplicerad trädgårdsmaskin, inbunden i plast så att den klarar ogynnsamt väder. Texten börjar redan under skyddsomslaget och fortsätter på baksidan. Första raden lyder: Det upplysta kraniet som lyser grönt. Sista raden: vingar i mörker.

Däremellan 50 sidor laddad mystik. Eva Kristina Olssons nya diktsamling är inte en berättelse och inte en meditation, inte ett avklarnat tillstånd utan en energi, där orden är laddade elementarpartiklar.

Änglar och ljus fyller sidorna och jag kommer att tänka på barndomens sommarnätter när malarna samlades kring fotogenlampan där jag låg och läste. Jag hörde fladdret från vingarna, ibland snuddade de vid min kropp. Jag visste att de fanns där – men tittade inte upp, bunden till orden i en äventyrsbok. Änglarna fick vänta.

I Olssons text kan vi förnimma, snarare än förstå sammanhangen.

Men nu är de här. Eva Kristina Olssons änglar fladdrar genom texten. "Lever av ingenting, föds av ingenting" heter det. Änglarna är materia men också ljus, och därmed energier som snuddar vid oss. Och ur detta fladder föds berättarens medvetenhet. Lite som i Lacans teori om hur barnet förstår att hon finns till genom att se sin spegelbild så gör änglarna diktarens jag tydligare:

jag stavar ditt namn

jag ställer lampan på bordet

jag vrider upp lågan

jag bäddar din säng

jag sitter hos dig tills du somnar

jag håller ditt namn till ditt bröst.

Precis som i tidigare diktsamlingar har Eva Kristina Olsson en övertydlig dunkelhet, det är konturskarpt och svårtytt samtidigt, som när en dansare använder sin kropp för att uttrycka något som inte låter sig sägas.

Den amerikanske författaren Ben Lerner har skrivit att man egentligen inte kan läsa poesi, man kan bara hålla en plats öppen för den. Låta den bli till. I Olssons text kan vi förnimma, snarare än förstå sammanhangen. Vi famnar genom våra liv, omfamnar det begripliga, tappar greppet och begreppen – allt till det lätta fraset av änglavingar.

Så märkligt är det.

Alltså Livet. Alltså Dikten.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".