Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – FILM

"Get out" – skräckkomedi som roar och skrämmer på riktigt

Publicerat onsdag 19 april kl 08.21
Jenny Teleman: "Hota aldrig med att kissa inne"
(3:50 min)
Daniel Kaluuya i "Get out".
Daniel Kaluuya i skräckkomedin "Get out". Foto: Press

"Get out" är skräckfilmen om det hypnotiserade svarta Amerika vars hjärnor alla vill ha och alla tar för sig av.

Hör ett P1 Kultur-samtal med Jenny Teleman om filmen under artikeln

Titel: "Get out" 
Regissör: 
Jordan Peele
Skådespelare:
 Daniel Kaluuya, Allison Williams, Catherine Keener, Bradley Whitford, Caleb Landry Jones, Marcus Henderson m fl
Genre:
Skräckkomedi
Betyg:
4 av 5

Kulturredaktionens Jenny Teleman har sett "Get out".

Jordan Peele är ena halvan av komikersketchparet Jordan och Key vars infernaliska imitationer av till exempel Barack Obamas kultiverade ton och undertryckta ilska har gjort Peele älskad som iakttagare av det svartvita Amerika. Nu har han skapat en skräckfilm om vardagsrasism, är det en bra beskrivning av "Get out"?

– Ja, det tycker jag eller så kan man kalla den en film om kulturell appropiering, det vill säga tendensen att sno de roligaste och godaste bitarna ur en kultur, kanske maten, håret och attityden, men glatt välja bort de tristare bitarna, som kanske är marginalisering och fattigdom.

– Eller så kan man kalla den för en film om begreppet domesticering, det vill säga att man för att ingå i de finaste mäktigaste kretsarna måste bete sig lydigt, vara en väluppfostrad jycke som de andra jyckarna och kunna räcka vacker tass, skälla på kommando och inte hota om att kissa inne. Sådant som gäller för alla: Man måste anpassa sig i tal, kroppsspråk och tänkesätt helt till den etablerade klassen om man vill bli accepterad.

De stillsamma vita förortshusen är hungriga.

– Här handlar det om att vara svart på besök i den amerikanska liberala akademiska vita förortseliten. En ung man på sitt första besök i sin vita flickväns föräldrars hus blir en alltmer upptrissad lek med begreppet förslavning. Som att svarta hypnotiseras och av vita ytliberala familjer och går runt som zombier och ler och gråter inombords, hur deras hjärnor sedan stjäls och styckas och lånas, på ett högst konkret och blodigt sätt.

Det här låter som en idé som skulle kunna bli ganska övertydlig, men vad säger du, är det bra?

– Ja. Mycket för att filmen skrämmer – regissören kan skräckfilm på riktigt, där finns till exempel ett helt gastkramande tjänstefolkspar i huset, frusna och vansinniga och konstiga som dyker upp helt plötsligt varsomhelst. Det finns också en inledningsscen där en svart ung man vandrar genom ett förortsområde som med musik, bildvinklar och stämning i all sin stillsamma anonymitet framstår som otroligt hotfullt, som om husen är hungriga.

– Sedan är manus uppbyggt av så många detaljer och iakttagelser om maktdemonstrationer, välmenande pseudofördomsfrihet, där finns massor av referenser till andra filmer, samtidigt som den lyckas att inte prata sönder sig själv, manuset är rätt glest. Men det ska ju sägas: Det här är en film som är gjord för att analyseras, läsas, dekonstrueras – listor av typen "Tio dolda rasskämt i Get out" har redan dykt upp på Youtube.

– Men samtidigt lyckas huvudpersonens rädsla smitta av sig. Det är ett sataniskt läskigt hus han hamnat i, det är inte bara en man instängd i en supersmart referenslåda, och det gillar jag.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".