Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Livet under ytan i biopic om Cousteau

Publicerat fredag 21 april kl 10.00
Intervju med regissören Jérôme Salle
(8:30 min)
Hela familjen Cousteau.
1 av 2
Hela familjen Cousteau. Foto: Noble Entertainment
Jacques Cousteau och hans crew klädda i de världsberömda röda mössorna. Foto: Noble Entertainment
2 av 2
Jacques Cousteau och hans crew klädda i de världsberömda röda mössorna. Foto: Noble Entertainment

Filmen "Jacques – havets utforskare" är en biografisk berättelse gjord av den franske regissören Jérôme Salle om undervattensfilmaren Jacques Cousteau.

Lyssna också: Recension av filmen på Kulturnytt i P4

Idag är det premiär för filmen "Jacques – havets utforskare" som handlar om den banbrytande undervattensfilmaren Jacques Cousteau. Hans verklista består av hundratals dokumentärfilmer, varav många prisbelönta. "Den tysta världen" från 1956 fick till exempel både en Guldpalm och en Oscar.

Men kanske är det framför allt de där små röda sotarmössorna som besättningen på den före detta minröjaren Calypso tvingades bära, som gjort störst intryck på eftervärlden. De syns bland annat i den färgmedvetna filmaren Wes Andersons film Life Aquatic och här och där i populärkulturen.

Den film som har premiär idag är en helt biografisk historia om yrkesmilitären, uppfinnaren, undervattensfilmaren och miljökämpen Jacques Cousteau, född 1910, död 1997, skriven och regisserad av fransmannen Jérôme Salle. Det visade sig att filmteamet hade haft en riktig möss-casting, för att hitta den perfekta modellen…

Regissören Jérôme Salle har levt nära Jacques Cousteau de senaste sju, åtta åren. Han beskriver honom som en "swiss army knife", en sådan där kniv som innehåller allt – både korkskruv och nagelfil och sax och har en lösning på i stort sett alla slags problem. Och ska man revolutionera dokumentärfilmen, dykarkonsten och sedan bli kringresande miljökämpe, krävs det många talanger. Men Jérôme Salles första möte med Cousteau skedde som för så många av oss, genom de där filmerna på tv i barndomen…

Ja, den franske accenten har de gemensamt Jérôme Salle och Jacques Cousteau. Men för att göra en hel film om den franske nationalhjälten krävdes fördjupade kunskaper. Det visade sig att Cousteau varit ganska hemlig av sig trots att han levde stora delar av sitt liv i offentlighetens ljus. Så efter att ha läst de böcker som fanns skrivna om honom och artiklarna, så övergick Jérôme Salle till att intervjua hans familjemedlemmar. Och det framkom att han varit en notoriskt otrogen äkta man och dessutom en ganska dålig far. Det här tidiga arbetet med filmen påminde om ett rent journalistjobb, berättar han.

När filmen börjar är det 1949 och Jacques Cousteau och hans fru Simone och de två sönerna lever kärnfamiljsliv vid den franska rivieran, fast under vattenytan. Barnen är som små brunbrända fiskar med simfötter. Och frun, spelad av Audrey Tautou, skrattar i rutig baddräkt och beundrar sin man. Han demonstrerar sin nya uppfinning, aqualungan, för en häpen omvärld. En tidig form av dykapparat som gjorde det möjligt att vistas längre stunder under havsytan. Just de här scenerna vid Medelhavet i södra Frankrike var de enda som teamet var tvungna att fejka. Havsbotten i Medelhavet som på fyrtio- och femtiotalet myllrade av liv och växtlighet, består numera av ökenlik, icke bildmässig, halvdöd havsbotten.

Miljömedvetenheten blev en konsekvens av Jacques Cousteuas nära relation till naturen. Och regissören Jérôme Salle genomgick i stort sett samma process under arbetet med filmen. Det var omöjligt att inte drabbas av det faktum att det knappt fanns någon fisk i Medelhavet, säger han. Och att det bara fanns småhaj kvar i Röda havet, när de skulle filma där. Eftersom hajungarna inte längre hinner växa sig stora innan de fångas. Och i Antarktis regnade det.

Visst kan havet vara farligt, men under ytan råder ett himmelskt lugn...

Det paradoxala är att mycket av Cousteaus brandtal för miljön som han håller i filmens 60- och 70-tal, är helt autentiska och fullt giltiga än idag. Vi befinner oss nu, femtio år senare, vid en punkt där förstörelsen av vår jord är närmast oåterkallelig, säger Jérôme Salle.

Jérôme Salle säger att han blivit en riktigt bra dykare tack vare arbetet med "Jacques – havets utforskare". Han har ju haft gott om tid på sig att öva. För filmen har tagit närmare åtta år att göra, både beroende på att researcharbetet och manusskrivandet tog tid, men det var också svårt att hitta finansiärer till en film som till hälften utspelar sig under havsytan. Få ville satsa på ett så riskabelt projekt.

Men som Jérôme Salle säger, visst kan havet vara farligt, men under ytan råder ett himmelskt lugn, något som också Cousteau konstaterade – att kroppen blir nästan tyngdlös och att befinna sig under ytan också påminner lite om att flyga. Havet är verkligen en symbol för livet och det måste få förbli så, säger Jérôme Salle.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".