Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – LITTERATUR

Per Hagman skriver om enkla barer och äkta livsnärvaro

Uppdaterat fredag 28 april kl 05.20
Publicerat fredag 28 april kl 05.20
Anneli Dufva: "Lätt att både reta sig på och gilla denna bok"
(2:43 min)
Per Hagman
Per Hagman. Foto: Petra Hallberg

Per Hagman debuterade 1991 med romanen "Cigarett" och han nådde omedelbart kultstatus. Hans nya bok har titeln "Allas älskare, ingens älskling".

Författare: Per Hagman
Titel: "Allas älskare, ingens älskling"

Det börjar på Västgötaslätten. Med lätt men precis hand målar Per Hagman upp faderns stora gamla hus, men också en hel bakgrund med barndom i Afrika och internationella tidningar. Man anar att det lite trotsiga utanförskapet hos Per nog har gått i arv. Eller rastlösheten, snarare. Och jag beredde mig på en läsfest – en mental efterfest med den svenska litteraturens egen dandy.

Och på sätt och vis är det väl just vad man får i "Allas älskare, ingens älskling" – även om jag nästan skulle vilja vända på titeln och säga "Allas älskling, ingens älskare" med tanke på den ensamhet boken skildrar. Den förr så omtalade författaren är utan fast adress, utan fast försörjning, utan djupa relationer. Han flyter mellan städer i Sydeuropa, helst på vintern – när turisterna inte är där – och jobbar på krogen i Marstrand på somrarna. Och när man sett Per Hagman i något av de många reportage som publicerats inför utgivningen så står han där likt en bild av sig själv, i sina converse och med resterna av sin långa blonda lugg. En medelålders kropp i en ynglings kläder. En cigarett i handen, förstås.

Det skulle kunna vara hjärtskärande det hela. Allt som inte blev. Men – Per Hagman är inte tragisk.

Det skulle kunna vara hjärtskärande det hela. Allt som inte blev. Men – Per Hagman är inte tragisk. I alla fall inte för sig själv. Han har till och med beskrivit boken som en självhjälpsbok – vilket väl är att gå väl långt – men han är faktiskt en man som med konsekvens valt att vara där han är – i det han beskriver som livsnärvaron. Som för honom kan finnas i ett utkylt rum i Palermo med italiensk 80-talspop på tv:n, på små barer och gärna på eftermiddagen.

Han skriver om flyktingarna, om den arabiska våren. Han bryr sig om världsläget och ifrågasätter globaliseringens verkan. Han driver en skattetvist i Sverige, som han med nöje snöar in på. Litterärt påminner han mycket om Stig Larsson i sitt sätt att monotont och pladdrigt veva på, för att bitvis vara helt glimrande i sitt rätt sentimentala betraktande. Det är således lätt att både reta sig på och gilla denna bok och denna snälla solstickan-gosse, som beskriver sin egen, enkla, smak så här:

"Väggbonaders visdomsord, solrosor och Marabou mjölkchoklad".

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".