Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Medierna tystas i Venezuela

Publicerat onsdag 3 maj kl 10.19
"Vi gör inte längre journalistik, vi sprider propaganda"
(10 min)
Omar Lugo startade webbtidningen El Estímulo för två år sedan. Många traditionella medier har tystats, autocensurerats eller tvingats stänga ner de senaste åren.
1 av 6
Omar Lugo startade webbtidningen El Estímulo för två år sedan. Många traditionella medier har tystats, autocensurerats eller tvingats stänga ner de senaste åren. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Erika Hidalgo är ekonomijournalist på tidningen Últimas Noticias, som brukar beskrivas som regeringstrogen.
2 av 6
Erika Hidalgo är ekonomijournalist på tidningen Últimas Noticias, som brukar beskrivas som regeringstrogen. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Redaktionen på webbtidningen El Estímulo i Caracas.
3 av 6
Redaktionen på webbtidningen El Estímulo i Caracas. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Gonzalo Gomez är grundare och redaktör på webbtidningen Aporrea, som idag tillhör den kritiska vänstern i Venezuela.
4 av 6
Gonzalo Gomez är grundare och redaktör på webbtidningen Aporrea, som idag tillhör den kritiska vänstern i Venezuela. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Protesterna mot presidenten i Venezuela
5 av 6
Protester mot presidenten i Venezuela. Foto: TT
Oroligt i Venezuela
6 av 6
Bild från torsdagen den 20 april från protesterna i Venezuela. Foto: JUAN BARRETO

Omvärlden hör om protesterna i Venezuela, men venezolanerna själva har allt svårare att få information. Regeringen försöker på olika sätt tysta de journalister som rapporterar kritiskt om den politiska och ekonomiska krisen.

På tidningsredaktionen El Estímulo i Caracas visar den ena tv-skärmen Champions League. Den andra visar hur Nicolás Maduro inviger ett torg till Hugo Chávez ära.

– Vi har de där på väggen men vi tittar aldrig på tv, det finns ju ingen kanal som visar nyheter längre, säger Omar Lugo.

De enda som kommer att sända direkt från manifestationen imorgon är webb-tv-kanalen vivoplay, och den försöker regeringen blockera, säger Omar Lugo, och delar ut arbetsutgifter till reportrarna inför demonstrationen dagen därpå, som oppositionen döpt till "alla protesters moder".

Omar Lugo är en av Venezuelas mest välrenommerade journalister, som för två år sedan startade webbtidningen El Estímulo, helt enkelt för att det inte längre fanns några andra medier där han kunde eller ville arbeta.

Staten har tagit över alla oppositionella tv-kanaler, tystat nästan alla radiostationer, och de kritiska tidningarna har svårt att nå ut eftersom de inte får tag på papper att trycka på, säger Omar Lugo, som tror att regeringen nu kommer att börja reglera internetpublikationerna. De försöker hela tiden skrämma oss till autocensur, säger Omar, och klickar fram sitt Twitter-konto på datorskärmen.

– Häromdagen fick jag plötsligt twittermeddelanden från informationsministern, som kritiserade en satirisk artikel vi publicerat om president Nicolas Maduro. Regeringen har också börjat hänga ut journalister de inte gillar på nätet med foto och bostadsadress, för att indirekt uppmana folk att attackera oss, säger Omar Lugo.

Regeringen har börjat hänga ut journalister de inte gillar på nätet med foto och bostadsadress.

De senaste veckorna har flera journalister misshandlats eller gripits av militär och polis när de bevakat protesterna mot regeringen. 29 personer har dödats. En av dem som försöker hålla rädslan i schack är El Estímulos politikreporter Ana Carolina Maier.

– Jag är ofta rädd, inte bara på demonstrationerna. I höstas tog sig regeringsstödda milisgrupper in i nationalförsamlingen med påkar och började misshandla både parlamentsledamöter och journalister. De skrek att de skulle mörda oss, säger Ana Carolina Maier.

– Jag är inte kriminalreporter, jag bevakar politik. Men det är väldigt svårt att arbeta under de här förutsättningarna, fortsätter Ana Carolina Maier.

Ett annat problem är att hon nästan bara får intervjuer med oppositionen.

– Regeringspartiet vägrar prata med oss eftersom de tycker att vi är landsförrädare, och det går inte att få tag på officiell information eller statistik, säger Ana Carolina Maier.

Jag är ofta rädd, inte bara på demonstrationerna.

Dagen därpå träffar jag Erika Hidalgo, hon är journalist på den regeringstrogna tidningen Últimas Noticias. Därför blir jag förvånad när Erika berättar att hon varit ute och demonstrerat samma morgon, i de största protesterna på flera månader.

– Jag och mina två döttrar fastnade i en återvändsgränd med tårgas, det var hemskt, säger Erika, och visar mig in i lägenheten, som vaktas av två små men arga hundar.

Erika Hidalgo har bevakat olja och råvaruekonomi för tidningen Últimas Noticias i över två decennier. Men för tre år sedan såldes tidningen till en ny okänd ägare. Då förändrades allt, säger hon.

– Vi vet fortfarande inte vem som köpte tidningen 2013, den ägs via ett brittiskt holdingbolag. Det ryktas att vicepresidenten Tarreck Al-Aissami är den egentlige ägaren. Hela den redaktionella inriktningen förändrades. Vi fick en regeringstrogen journalist som ansvarig utgivare, och han tillåter inga kritiska artiklar, säger Erika Hidalgo.

– Jag vet inte vad jag ska skriva längre. Vad jag än föreslår så säger min chef: nej Erika, det där kan vi inte publicera, det är för kritiskt, fortsätter Erika Hidalgo, och tar exemplet med Venezuelas oljeproduktion.

Varje år rapporterar regeringen till oljeorganisationen OPEC hur mycket olja man producerar och exporterar. Rapporterna visar att oljeproduktionen minskar för varje år. 

– Men trots att det är officiella siffror så får jag inte publicera dem, eftersom regeringen vill få folk att tro att produktionen ökar, säger Erika.

– Vi gör inte längre journalistik, vi sprider propaganda åt regeringen, säger Erika, som nu söker ett nytt jobb så att hon kan säga upp sig.

– Många kollegor har redan lämnat redaktionen, vissa jobbar som assistenter åt utländska journalister. Jag brukar ringa dem och tipsa om nyheter som jag själv inte får publicera, säger Erika.

– Om jag inte kan sprida informationen, så är det min plikt att låta andra göra det, säger Erika. Hon konstaterar att regeringen mycket effektivt lyckats tysta journalister – genom en kombination av våld, hot, uppköp och autocensur. Det kanske tydligaste exemplet är tv-stationen Globovisión, som under Hugo Chávez tid vid makten var högeroppositionens megafon, men som bytte ägare och idag mest visar såpoperor och underhållningsprogram.

– Häromdagen skrev jag till en journalistkollega som arbetar på Globovisión och frågade om han bodde i fantasilandet Narnia. Deras tv-program avspeglar ju inte den venezolanska verkligheten, där det inte finns vare sig mat eller mediciner, där ingen kan leva på lönen, där människor mördas för en mobiltelefon, säger Erika.

Annat var det i slutet på 00-talet, när dåvarande presidenten Hugo Chávez och Globovisión bråkade på bästa sändningstid i stort sett varje kväll. Globovisión direktsände radikalhögerns arga presskonferenser där de kallade den folkvalde Chávez för diktator, och presidenten svarade att Globovisións nyhetsankare borde ta ett lugnande piller, annars skulle han själv ge tv-kanalen en sövande spruta.

Jag skrev till en journalistkollega på Globovisión och frågade om han bodde i fantasilandet Narnia.

Då, för tio år sedan, var det ändå ett ganska jämnt ställningskrig som utkämpades – högern hade flera arenor för att kritisera regeringen, och Chávez såg till att bygga upp ett nätverk av alternativa – och lojala – radiostationer och webbtidningar. En av dem var Aporrea, där Gonzalo Gomez är redaktionschef.

Gonzalo Gomez tar fram mobilen och visar Aporreas hemsida, som samlar analyser, nyhetsartiklar och krönikor.

– Hos oss skriver alltifrån välkända analytiker till hemmafruar, säger Gonzalo, som grundade sidan 2002.

På den tiden publicerade vi sällan regeringskritik, det fanns inte så mycket att klaga på.

Chávez öppnade de statliga medierna för människor som aldrig tidigare haft en röst. Och flera alternativa medier, som Aporrea, fick statligt stöd.

– På den tiden publicerade vi sällan regeringskritik, för det fanns inte så mycket att klaga på, vi tyckte saker gick åt rätt håll, säger Gonzalo Gomez och fortsätter:

– Men mot slutet av Chávez presidentperiod och början på Maduros så började vi skriva alltfler kritiska artiklar. Då drog regeringen in sitt stöd.

Den senaste tiden har Apporeas webbsida hackats flera gånger.

– Vi tror att regeringen ligger bakom. Och informationsministern har pekat ut oss som förrädare, säger Gonzalo Gomez, som är ledsen över att medielandskapet återigen krympt – inga kritiska röster får plats, varken i de offentliga medierna eller i de privata medier som köpts upp, som Globovisión.

– Regeringen försöker kväsa alla som inte följer deras order, alla som vågar tänka för sig själva, säger Gonzalo Gomez.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".