Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – LITTERATUR

En fejkpoets förtjusande bekännelser

Uppdaterat onsdag 3 maj kl 06.04
Publicerat onsdag 3 maj kl 06.04
Jenny Teleman: "Med fusk, lur, båg och trix leker Gordon poet"
(2:41 min)
Järnvägsstationen Atocha i Madrid
1 av 3
Järnvägsstationen Atocha i Madrid. Foto: Beatrice Janzon/Sveriges Radio
Restaurant i Madrid.
2 av 3
Restaurang i Madrid. Foto: Daniel Ochoa de Olza/TT
Madrid 21 maj 2011
3 av 3
Madrid 21 maj 2011. Foto: atdoru.wordpress.com

Ben Lerners roman "På väg från Atocha" är en välskriven lek med oron att inte känna på ett tillräckligt intressant vis.

Lyssna också: Samtal om Ben Lerners författarskap i P1 Kultur

Titel: "På väg från Atocha"
Författare:
Ben Lerner
Översättare:
Alva Dahl

Adam Gordon har fått stipendium. Ett antal månader i Madrid, ett poetiskt forskningsprojekt kring spanska inbördeskriget. Som om.

Som om han någonsin skulle skriva en enda rad på det. Han är poet. Men ingen riktig poet. Som om han skulle kunna skriva egen poesi. Nä, han bara blandar lite hippsan och happsan sina egenöversatta fraser ur olika mästares verk. Och övar sin spanska. Men han kan inte spanska.

Som om han någonsin skulle kunna lära sig riktig spanska. Han bara lyssnar och tolkar på en höft. Å sin sida hoppas han att hans trasiga små framhummade djupsinnigheter av främst hans kvinnliga vänner ska tolkas, silas genom deras förväntningar och egna idéer, så att han kan framstå som ett extraprima klokt handjur.

Med fusk och lur och båg och trix leker Gordon alltså poet som forskar på ett främmande språk. Det krävs mycket hasch för att orka hålla den masken.

Saken är bara den att att alla runt omkring honom, vänner och flickvänner, hör en ung man som talar mycket bra spanska och skriver utmärkt poesi.

I ett uppvärmt Madrid fullt av trappor, främmande vardagsrum, gallerier och barer leker alltså Ben Lerner en mycket rolig katt-och-råtta-lek med självuppfattning och narcissism. Men också med det äkta främlingskap som bygger en bubbla åt den som befinner sig i främmande land i ett nytt språk och aldrig riktigt kan ha det till att nå fram med exakt de ord man vill.

Han bekymrar sig över omöjligheten att få poesi att uttrycka just den alldeles egna smet av drömmar, känslor, minnen och tankespår som bara har perfekt form så länge de inte sägs ut. Men också över den ensamhet en posör upplever när verkligheten i form av en riktig katastrof förenar alla andra.

Men framförallt är "På väg från Atocha" en synnerligen elak och nästan lättsinnigt välskriven lek med oron att inte känna på ett tillräckligt intressant vis.

Som i Adams irritation över att han aldrig haft en riktig konstupplevelse – finns ens sådana? Trots att han sitter en timme varje morgon på Prado djupt försjunken i den flamländska blå nyansen i Jungfru Marias klädnad när hon faller.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".