Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – MUSIK

Henrik Berggren har inte tappat kronan

Publicerat fredag 5 maj kl 07.00
Matilda Källén om Henrik Berggrens "Wolf's heart"
(2:40 min)
Henrik Berggren har släppt sitt emotsedda soloalbum "Wolf's heart".
Henrik Berggren har släppt sitt emotsedda soloalbum "Wolf's heart". Foto: Ellika Henrikson

Soloalbumet hann bli myt innan det blev verklighet, men nu släpps Broder Daniel-sångaren Henrik Berggrens "Wolf's heart". Och här är det mer än nostalgin som ger svaga knän.

Lyssna också: Henrik Berggren om varför albumet dröjde

Festerna kommer att bli min död, sjunger Henrik Berggren på låten "Parties". Det är en av soloalbumets höjdpunkter, som en clowndans i ett tomt, mörkt cirkustält.

Och medan Henrik Berggren upplät livet åt festen var jag sen dit, där i början av 00-talet, när Broder Daniel-fyrverkerierna av sot, stjärnor och samtliga tonårsumbäranden exploderade på bred front. Jag var fjortonåringen som sparkade grus längs Kalmar Shoreline för att hon inte fick se BD på Hultsfred 2004. Och sedan var partyt plötsligt över.

Jag var fjortonåringen som sparkade grus längs Kalmar Shoreline.

Medan Broder Daniel blev en poplegend som fortfarande omfamnas av en ny kull 14-åringar varje år, försvann frontfiguren från ljusen. Soloalbumet blev snart en myt, något som ingen riktigt vågade hoppas på.

Men nu är det här, och det är laddat med en ny sorts desperation.

Festen har blivit en efterfest och istället för kaospop och teen angst i nuet får vi lugnare tillbakablickar, sällan romantiserande men inte utan glimtar av glädje och självdistans. På sätt och vis är "Wolf's heart" vad jag hade förväntat mig av en uppföljare till bandets sista album "Cruel Town". BD-melodierna ekar och ger svaga knän, men det är också mer reflekterande och med större utrymme åt texterna, faktiskt poetiska, ofta gripande, inte minst på "Run Andy Run", hyllningen till gitarristen som tog sitt liv.

Festen har blivit en efterfest och istället för kaospop och teen angst i nuet får vi lugnare tillbakablickar.

Trots att han ibland förirrar sig i emodisco, hade Henrik Berggren med fördel kunnat ta ännu större steg bort från det invanda. Han kan sjunga och har mycket att säga, han är fortfarande en clown men i krona och jag hoppas att väntan nu blir kortare.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".