Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
KULTURKRÖNIKA
(3:01 min)
Anneli Dufva: Om döden om våren
Publicerat söndag 7 maj kl 08.00
Självmord på tv, i litteratur och på teatern: Netflix-serien "13 reasons why", Karin Boye och scen från Lars Noréns "20 november" på Dramaten.
Självmord på tv, i litteratur och på teatern: Netflix-serien "Tretton anledningar varför", Karin Boye och en scen i Lars Noréns "20 november" på Dramaten. Foto: Netflix, TT, Urban Jörén

Självmord på tv, både som samhällsfråga och som fiktion, på teaterscenen och i litteraturen – mitt i vårens tid. Det är ämnet för veckans kulturkrönika.

"April är grymmast av månader", skrev poeten T S Eliot för snart hundra år sedan. En ofta citerad rad. Antagligen för att han i det korta, lilla, fångade något djupt känt och svårt.

Nu har april blivit maj, men vart jag vänder mig så handlar det om död för egen hand.

Den amerikanska tv-serien "Tretton anledningar varför", baserad på en ungdomsroman, som just nu går att se på Netflix har väckt viss kontrovers, eftersom den genom sitt ämnesval anses vara farlig för unga människor. Och efter kritiken har Netflix nu försett den med varningstext.

Vart jag vänder mig så handlar det om död för egen hand.

Men unga människor tänker ju på de här frågorna, de behöver tala om dem, vilket blir uppenbart när jag ser Lars Noréns pjäs "20 november" på Dramaten. Den skrevs år 2007, efter en skolskjutning i Tyskland. Det är en monolog ur den unge gärningsmannens perspektiv – där den övervägande unga publiken var helt tagen och kommenterade spelet när jag såg den. "Gå inte! Stanna!" ropade en flicka när han i slutscenen var på väg att ta sin väska och gå för att utföra dådet. En ung man fyllde i och menade att livet visst har en mening, att han haft självmordstankar – att han kunde förstå… Gränsen mellan verklighet och fiktion helt upphävd.

Men unga människor tänker ju på de här frågorna, de behöver tala om dem.

Elisabeth Hjorth, som själv har disputerat i etik, skriver i sin nya fina roman "Nattens regn och dagens möda" bland annat om Karin Boye, som ju tog sitt liv den 23 april 1941. Mitt i våren, i en skogsbacke. Hjorths roman slutar just där – i skuggan av kriget och antisemitismen med orden "Denna tid av is och tystnad".

Och i vår tid, som är så ur led, är självmordsrisken bland ensamkommande flyktingbarn i Sverige så hög att regeringen i veckan meddelade att man nu satsar tio miljoner kronor på förebyggande insatser hos ideella organisationer.

På SVT visas serien "30 liv i veckan", som vill skapa öppenhet kring det alltid svåra och ofta tabubelagda med självmord, det som gör att det sällan talas om. Skådespelerskan Sofia Helin som medverkar påpekar att hon trots att hon i sitt yrke ofta kommit nära självmord – de är vanliga i konsten, i dramatiken, på film – så har hon nästan aldrig talat om frågorna kring depression och ärftlighet i andra sammanhang.

Men jag undrar bara – hur ska hela våren kunna förses med varningstext? Den, som med T S Eliots ord, "driver syrener fram ur de döda markerna, blandar begär och minne".

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".