Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – SCEN

"Frun från Havet" glittrar som vatten men ger inga brännsår

Publicerat söndag 7 maj kl 07.30
Jenny Teleman: Ett klassiskt predikament alltså, fri då, gift nu...
(2:49 min)
Eva Röse i Ibsens Frun från havet
Eva Röse i Henrik Ibsens "Frun från Havet" på Dramaten. Foto: Henrik Halvarsson

En klassiker har fått premiär, Ibsens "Frun från Havet" sniffar på ett kärlekens dilemma. Tryggt och falskt eller äkta men farligt?

Scen: Dramaten
Pjäs: "
Frun från Havet"
Av:
Henrik Ibsen
Regi: Sofia Jupither
I rollerna:
Eva Röse, Magnus  Roosman, Electra Hallman, Rakel Benér Gajdusek, Bengt Braskered, Alexander Salzberger, Anders T Olson, Johan Holmberg
Scenografi/Kostym: Erlend Birkeland
Premiär: 5 maj 2017

Ellida har blivit ett landdjur. Inlockad från yttre havsbandets ensamma, klara blåst och sugande, myllrande havsrullningar. Från livet vid fyren in i fjordens milda lite unket stillsamma vatten och vänligare vindpustar. Nu sitter hon och längtar ut, bort, det drar och spänner. Mot havet och en man hon kände en gång.

Ett klassiskt predikament alltså. Fri då. Gift nu. Med äldre doktor Wangel. En av Ibsens "möbelkvinnor". De som köps och flyttas in i hem för att placeras på ett dekorativt vis i en hörna och skapa värme och trivsel.

Men som vägrar, krånglar, spricker i sömmarna och läcker stoppning. En Nora, en Hedda. Ellida får dock Ibsens modernaste vackraste möjlighet, till sist, "Frun från havet" är en sen pjäs. Att välja. Utan att det kostar, inte barn, anseende, pengar eller heder.

Va? Jag? Den salta sjöjungfrun sitter plötsligt i ett radhus med två arga tonårsdöttrar.

1888 är det Ibsens enkla slutmord på äktenskapet som ekonomisk uppgörelse. Låt affären rulla tillbaka bara. Välj varandra lika fritt som respektfulla vänner gör.

Så vad har då Sofia Jupither gjort med det klassiska dilemmat att få en nerstruken Ibsen att brinna trots att makar idag är formellt fria?

Ja, där finns Eva Röses genuina behärskade häpenhet och allvarsamma panik över "Va? Jag? Den salta sjöjungfrun sitter plötsligt i ett radhus med två arga tonårsdöttrar och en man som inte känner mig".

 Öm och klumpig, lyssnade och ledsen, storsint och fyrkantig – en riktig människa också han.

Döttrarna å sin sida får bli två retsamma, spetsiga, besvärliga, äkta, flickor, medan Magnus Roosmans Doktor Wangel tillåts vara öm och klumpig, lyssnade och ledsen, storsint och fyrkantig – en riktig människa också han.

Med detta, och en otäck scen, där äldsta dottern säljer sig till en mild man i en sorts evig loop av beroende, kommer man en bit på vägen.

Men inte hela. För när alla är så vänliga och så förstående och kloka som här blir man ju glad men det är också väldigt svårt att riktigt känna var de stora brännsåren hos Ellida skulle sitta, vad hon än väljer.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".