Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
KULTURKRÖNIKAN
(5:24 min)
Per Feltzin: Amore, mare, volare... Varför älskar vi italiensk sång?
Publicerat söndag 14 maj kl 07.30
Francesco Gabbani under Eurovision Song Contest.
Francesco Gabbani representerar Italien i årets Eurovision Song Contest. Foto: SERGEI SUPINSKY

Per Feltzin reder ut varför vi är så attraherade av den italienska sången.

Det handlar om vokalerna. Och om sex. Om vokaler, värme och kärlek – förstås.

"Sapore di sale, sapore di mare" – en klassisk 60-talshit. Översatt på svenska heter det "smaken av salt, smaken av hav". Det är mycket svårare att sjunga när orden slutar på en konsonant. Med en vokal i rösten kan man komma hur långt som helst.

Och är det något som italienska ord ofta slutar på så är det vokaler. "Karma", "Volare" och "Lascia chio piangia" av Händel som direkt översatt blir "Lämna mig, också jag gråter".

Ni hör det också i Toscas bön av Puccini: "Vissi d'arte, vissi d'amore" – jag har levt för konsten, jag har levt för kärleken. 

Men kärleken till Italien är ju inget nytt. Hela Europa har ju vallfärdat - först som pilgrimer, sedan alla dessa resor som ädlingarna gjorde för att förkovra sig från 1600-talet och framåt.

Britternas Grand tour, svenskar, ja, skandinaver och germaner fram till Goethe och vidare – alla reste de till Italien.

Precis då, på 1600-talet, föddes operan i Italien, alltså att sjunga dramatik som leder fram till dagens schlager. Italienarna älskar att sjunga på sitt eget språk – här finns en naturlig stolthet.

Eurovisionsschlagern Occidentali's Karma – summan av en människas handlingar under livet – och vad kan egentligen gå fel: Italien har alltid varit sinnebilden för ett paradisiskt land. Bara det – tänk er att bära det på sina kollektiva axlar. Veta att århundrade efter århundrade kommer ett oändligt antal frusna själar till dig för att äntligen få tina upp. Och sjunga.

Ta till exempel "Ti amo" med Umberto Tozzi. Fem bokstäver – tre vokaler. Det lite tunna I, den lättaste, öppna korta A och sen dova, avslutande O. De italienska vokalerna är fem stycken och alla är klara, rena och lättsjungna. Klangen bär långt.

Och där, i värmen, med alla friktionslösa, självbärande vokaler som inte behöver stängslas in av hårda kantiga kravfyllda staket-konsonanter hittar vi smaken av salt och hav på en kropp, smaken av kravlös kärlek, antingen med sin älskade eller med en kort förälskelse.

"Nessun dorma" – ingen får sova.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".