Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – LITTERATUR

Isabelle Ståhl skriver förutsägbart om meningslöshetskänslor

Publicerat torsdag 18 maj kl 08.52
Sandra Stiskalo: Håglösheten är ihärdigt skildrad
(2:10 min)
Isabelle Ståhl
Isabelle Ståhl Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

"Just nu är jag här" är litteraturkritikern och idéhistorikern Isabelle Ståhls debutroman. Det är en samtidsskildring där desillusion står skrivet mellan raderna.

Titel: "Just nu är jag här"
Författare: Isabelle Ståhl
Antal sidor: 294

Livsdevisen "fånga dagen" förutsätter ett välmående. För den grubblande eller modfällda är uppmaningen att vara närvarande i nuet inget annat än en skymf.

Det är den för Elise – jaget – i "Just nu är jag här". Hon läser fristående kurser på universitetet, dejtar på Tinder och trånar efter kursaren Victor som är trygg och tillfreds. Men när hon äntligen får honom visar det sig att den åtråvärda parrelationen är ett luftslott. Känslan av tomhet fördubblas när det lyckade livet närmar sig.

Desillusion står skrivet mellan raderna.

"Just nu är jag här" är en mycket samtida Stockholmskildring. Både tema och stil känns igen från författare som Therese Bohman och Lyra Ekström Lindbäck. Händelser jag nyligen läste om på nyhetsplats finns återgivna och teaterföreställningarna Elise besöker har nyss slutat spelas på verklighetens scener. Detta gör romanen lättillgänglig men ger också en känsla av att den redan är daterad.

Stillaståendet blir i "Just nu är jag här" till ett slags drabbande realism. Men jag saknar något oväntat.

Mer intressant är det då att Isabelle Ståhl med sin debut placerar sig i en tradition av irriterande kvinnliga huvudpersoner. Elise är irriterande, inte på grund av vad hon gör, utan på grund av allt hon inte gör. Hon företar sig inget, ändå är hon snabb att döma andra. Man vill liksom skaka om henne för att hon trasslar in sig i självdestruktivitet och med sitt vankelmod sårar andra.

Romanen skulle kunna läsas så; som en berättelse om omöjligheten att vara kvinna och som en uppgörelse med "duktig flicka-idealet". Men mer riktigt tror jag är att läsa den som en gestaltning av existentiell ångest och depression. Det är känslan av att ingenting riktigt spelar någon roll som får Elise att nedvärdera både sig själv och andra.

Håglösheten är ihärdigt och sant skildrad. På så sätt blir stillaståendet i "Just nu är jag här" till ett slags drabbande realism.

Men jag saknar något oväntat – en perspektivväxling, en dialog eller en episod – bara något som jag inte hade kunnat förutse.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".