Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Alvar Aaltos krets tar plats i ny utställning

Publicerat måndag 15 maj kl 06.30
Stor Alvar Aalto-utställning på Ateneum i Helsingfors
(9:38 min)
Alvar och Aino Aaltos design ställs ut i Helsingfors. I förgrunden en av de klassiska severingsvagnarna. Foto: Thella Johnson
1 av 5
Alvar och Aino Aaltos design ställs ut i Helsingfors. I förgrunden en av de klassiska severingsvagnarna. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio
Fernand Léger avbildad av finländske konstnären Tapio Tapiovaara 1937, under en föreläsning i Helsingfors. Legér ställde ut tillsammans med Alexander Calder i Finland, Alvar och Aino Aalto stod bakom arrangemanget. Foto: Thella Johnson
2 av 5
Fernand Léger avbildad av finländske konstnären Tapio Tapiovaara 1937, under en föreläsning i Helsingfors. Legér ställde ut tillsammans med Alexander Calder i Finland, Alvar och Aino Aalto stod bakom arrangemanget. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio
Klassiska Aaalto-möbler staplade på Ateneum i Helsingfors.
3 av 5
Klassiska Aaalto-möbler staplade på Ateneum i Helsingfors. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio
Mobil av Alexander Calder på Alvar Aalto-utställningen i Helsingfors. Calder var nära vän och kollega med makarna Aalto. Foto: Thella Johnson
4 av 5
Mobil av Alexander Calder på Alvar Aalto-utställningen i Helsingfors. Calder var nära vän och kollega med makarna Aalto. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio
Aalto-utställningens kurator Jochen Eisenbrand intervjuas på Ateneum i Helsingfors. I förgrunden en modell av kulturhuset i Wolfsburg, en av Alvar Aaltos mest kända byggnader.
5 av 5
Aalto-utställningens kurator Jochen Eisenbrand intervjuas på Ateneum i Helsingfors. I förgrunden en modell av kulturhuset i Wolfsburg, en av Alvar Aaltos mest kända byggnader. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio

I Finland har en ny utställning om landets världsberömde arkitekt och designer Alvar Aalto just öppnat. Där får besökarna lära känna inte bara Alvar Aaltos skapelser, utan även kretsen av arkitekter och konstnärer omkring hans och hustrun Ainos firma Artek.

Trebenta L-benspallar står staplade på varandra, omgivna kontorsstolar med armstöd, fåtöljerna med de efterföljande numren, 42, 26. Och 400, den världsberömda Tankstolen med zebramönstrad klädsel och de typiskt mjukt böljande formerna, träet som nästan tycks böja sig för ögat.

Konstmuseet Ateneum har alltid varit en sorts tyst andrum på Järnvägstorget mitt i Helsingfors, dit vi stadsbor kan ta vår tillflykt undan regn och blåst i alla bemärkelser. Men nu har våning tre på det gamla museet även rent fysiskt fyllts med det som för många är själva sinnebilden för en riktigt behaglig inredning: rum efter rum med möbler formgivna av Alvar Aalto. Och därefter rum efter rum med miniatyrer, ritningar, skisser och fotografier av byggnader han ritat i Finland och runtom i världen.

Och det är just stadsbon och kosmopoliten Alvar Aaltos samspel med omvärlden som är fokus för den nya utställningen, inte minst genom Artek, designfirman som Alvar och hans första fru, arkitekten Aino Aalto grundade 1935 tillsammans med vännerna Maire Gullichsen och Nils-Gustav Hahl.

– När Artek grundades på 1930-talet var de alla oerhört aktiva på det internationella konstfältet och kunde föra en internationell utställningsverksamhet. De introducerade fransk och amerikansk samtidskonst i utställningar som ingen hade sett i Helsingfors då. Som Paul Gauguin, Fernand Léger och Alexander Calder, berättar konsthistorikern och Ateneumchefen Susanna Pettersson, tidigare även chef för Aaltostiftelsen i Finland.

Den gränslösa konsten, där möten kan ske mellan länder, discipliner och genrer, och mellan konst och arkitektur, är ett tema hon velat lyfta fram genom huvudpersonen Alvar Aalto. På utställningen, som är en del av Finlands 100-årsjubileum, visas även verk av makarna Aaltos konstnärsvänner. Här hänger mobiler av Alexander Calder tillsammans med målningar av Fernand Léger och Jean Arp, och här finns också unik dokumentation av den roll som Artek spelade för mötet mellan Finland och internationella avant gardistiska konstnärer från 1930-talet och framåt. Efter lång tids grävande i arkiv har man till exempel hittat en teckning av finländaren Tapio Tapiovaara, som han gjort under Fernand Légers fullsatta föreläsning i Helsingfors 1937, då han ställde ut här tillsammans med Alexander Calder. Alltsammans arrangerat av makarna Aalto och Artek.

De introducerade fransk och amerikansk samtidskonst i utställningar som ingen hade sett i Helsingfors då.

Men på Ateneum får man också se vilka avtryck Aaltos arkitektur har gjort i städer både i Finland och på andra håll i världen. Inte minst i efterkrigstidens Tyskland, där Aalto var med och präglade formspråket för det som skulle bli det nya, demokratiska Västtyskland efter nazismen.

Jochen Eisenbrand, chefskurator på tyska Vitra Designmuseum som är en av producenterna till Aalto-utställningen här i Helsingfors, visar modellen av kulturhuset i Wolfsburg, ritat i slutet av 1950-talet av Alvar Aalto. Ett kulturcentrum i flera delar där huvudbyggnaden från utsidan nästan ser ut som ett moln. Mjuka, brutna former i total kontrast med den övriga staden, som byggts endast för att bli ett industricentrum för nazisterna.

– Där, i den gamla nazistiska fabriksstaden, byggde han alltså efter kriget detta kulturhus i en mycket human skala, som är helt motsatt den monumentala stil som fostrats under nationalsocialismen, säger Jochen Eisenbrand.

Alvar Aalto är en arkitekt som både före, under och efter kriget tycks ha rört sig mycket fritt i en värld som annars präglades av mycket skarpa politiska och fysiska gränser. Bara i Finland gjorde han sig känd för att till exempel rita klubbhus både åt röda arbetarföreningar och vita skyddskårer.

– Han var en person med ovanligt mycket kontakter i världen, redan före men också under andra världskriget, både i USA och Sovjet, men också i Tyskland. Och det betydde förstås att han kom i kontakt med vitt skilda politiska idéer och kretsar, säger arkitekten och Aalto-forskaren Tommi Lindh som även är chef för Aaltostiftelsen.

– Han blev aldrig själv anhängare av någon politisk ideologi, och aldrig stämplad med någon viss tillhörighet. Snarare blev han just byggnadskonstnären som alla ville samarbeta med, säger Tommi Lindh.

Den positionen har Alvar Aalto har kvar än idag här i sitt eget hemland Finland, ibland på ett något verklighetsfrånvänt vis. För trots att han har varit död i fyrtio år, upplevs han av många som i högsta grad närvarande, som en arkitekt man kan ringa till och diskutera med eller ringa för att klaga på någon detalj. För över hela Finland bor och arbetar tusentals människor i byggnader som Aalto har ritat.

Byggnader som när de uppfördes sågs som mycket "användarvänliga", med dagens språk uttryckt. Helheter i samklang med både människa och natur där allting, från takstolar till enskilda möbler, var designat för att vara som bäst och vackrast just där, just då. Men 2000-talets arbetskultur med kontorslandskap och videokonferenser går inte alltid ihop med dessa Aalto-skapelser.

Jag minns hur forskningschefen på Folkpensionsanstalten, Finlands motsvarighet till Försäkringskassan, en gång beklagade sig när vi skulle hitta en plats för vår intervju på myndighetens vackra huvudkontor i Helsingfors. "Det ekar så överallt", klagade forskningschefen. "Ja, det är Alvar Aalto som har ritat det här huset och vi är mycket tacksamma över att varje dag få gå bland dessa historiska panelväggar och pelarsalar, men akustiken... där är det verkligen problem."

Vi ser fortfarande på honom som en av våra samtida arkitekter, snarare än en historisk person vars verk idag är skyddade kulturobjekt.

Tommi Lindh, som varit med vid flera restaureringsprojekt av gamla Aalto-byggnader, skrattar uppgivet när jag återger händelsen för honom.

– Ja, sådär är det alltid. Just akustiken en typisk sak vi ofta får respons om, och så är det liksom Alvar Aaltos fel att ljudmiljön inte funkar för något visst ändamål idag och han är plötsligt en dålig arkitekt bara för att något rum inte är lämpat att spela in ett tv-program i. Men det kanske inte var tv-inspelningar som det där huset byggdes för, säger Tommi Lindh.

Han funderar en stund, och fortsätter:

– Men kanske säger det någonting om Alvar Aaltos position och hur känd han är än idag. Vi ser fortfarande på honom som en av våra samtida arkitekter, snarare än en historisk person vars verk idag är skyddade kulturobjekt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".