Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – FILM

Bioaktuella "Djävulens jungfru" faller platt

Publicerat fredag 12 maj kl 17.25
Roger Wilson: Nästan alla förminskas till kantiga och endimensionella
(1:43 min)
Djävulens jungfru
1 av 2
Foto: Njutafilms
Foto: Njutafilms
2 av 2
Foto: Njutafilms

Claes Malmberg och Magnus Krepper är svenska inslag i den finska bioaktuella filmen "Djävulens jungfru".

Titel: "Djävulens jungfru"
Regissör: Saara Cantell
Skådespelare: Tuulia Eloranta, Lauri Tanskanen, Claes Malmberg, Magnus Krepper, Kaija Pakarinen m fl
Genre: Drama
Betyg: 1 av 5

Filmen handlar om häxprocesserna på Åland under 1660-talet, och huvudperson är 16-åriga Anna som vuxit upp hos en "klok gumma". Och hon är den första som drabbas när den nye häradshövdingen anländer, han tror nämligen på häxor.

Det sätter fokus på de vidriga inslag som fanns i häxprocesserna.

Det som imponerar mest med den här filmen är Saara Cantells och Leena Virtanens konsekvent feministiska läsning av den här företeelsen i historien. Här är häxanklagelserna en följd av att en del kvinnor börjar säga emot och göra motstånd mot den präst som våldtagit unga kvinnor genom åren. Det sätter fokus på de vidriga inslag som fanns i häxprocesserna, här är kvinnorna chanslösa om de väl har blivit utpekade som häxor. Då tvingar man fram erkännanden.

Sen finns det ändå lite nyanser i den här historien. Huvudpersonen Anna får lov att vara lite osympatisk också. Hon försöker till exempel förföra en gift man. Och det finns en hel del angiveri kvinnor emellan, som leder till fruktansvärda konsekvenser. För den här häradshövdingen, som spelas av Magnus Krepper, drar sig inte för att döma ut dödsstraff.

Det är någonting med att man hela tiden faller i de fällor som finns när det gäller film som utspelas i historien. Det är vackra vyer, mycket fokus på kostymer och miljöer men mindre på att få de stela repliker na mer levande. Det är som att miljön och storyn är så exotisk och dramatisk att man glömt bort att man måste jobba med rollfigurer och nyanser även i den här typen av kostymfilm. Nästan alla förminskas till kantiga och endimensionella rollfigurer som ska sätta det här dramat i rullning.

Om man inte har ett förflutet på medeltidsveckan i Visby så tror jag att man ska hoppa över den här filmen.

Det finns ju någon del av berättandet här som trots allt fungerar, allt det stela till trots. Men om man inte har ett förflutet på medeltidsveckan i Visby så tror jag att man ska hoppa över den här filmen. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".