Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – MUSIK

Lorentz leker med ljuden

Publicerat fredag 16 juni kl 14.41
Matilda Källén: Han balanserar på gränsen till det töntiga
(3:46 min)
Lorentz.
Lorentz.

Den svenska r'n'b-älsklingen Lorentz har återvänt till rampljuset. Han slog igenom som ena halvan av hiphopduon Lorentz & Sakaris och blev några år senare både hyllad och Grammisbelönad för sitt soloalbum "Kärlekslåtar" 2014. Nu är han tillbaka med albumet "Lycka till".

Titel: "Lycka till"
Artist: "Lorentz"

Att släppa ett album helt utan förvarning: smart grepp eller hybris?

– Med tanke på det minst sagt varma mottagande som Lorentz förra soloalbum fick, halva 2014 var som en enda Lorentz-masspsykos, är han en av få svenska artister som kan kosta på sig att släppa ett album på det här sättet – självklart också med en artsy trailer där han häller rosa champagne på ett konstverk och ser förvirrad ut i en limo. Vad gäller hybrisen har självmytologin alltid varit ett av Lorentz signum, han är ju ett slags utmejslad persona, men det är en av flera saker som har tonats ned något sedan sist.

Ja, vad mer har förändrats, eller utvecklats, sedan förra soloalbumet?

– Jag hoppades nog på ännu mer utveckling – ingen har ännu lyckats efterlikna Lorentz utan att det blivit ganska pajigt, men även när Lorentz gör en Lorentz känns det lite 2014, lite gjort. Här hägrar en risk för ett ganska abrupt uppvaknande ur masspsykosen: var det verkligen så bra, det vi alla lyssnade på den där sommaren? Och visst tar den mumliga autotune-rapen som Lorentz gjort till sin plats, men han har också tagit det vettiga beslutet att arbeta vidare på det som fick förra skivan att sticka ut; melodierna och ljuden, från smygande till storslaget glittriga på under sekunden, och det är framförallt leken med dem som gör albumet spännande att lyssna på, man vet aldrig riktigt vad nästa låt har att komma med. Han har till och med blandat in lite gitarrer och Pixies-intron.

En av de saker han hyllades för med förra albumet var att det var väldigt "samtida", med populärkulturella markörer och högaktuella uttryck. Hur är det den här gången?

– Också det har tonats ned lite, här är berättelserna kortare, inte lika tydliga kanske, men i övrigt rör han vid samma teman: olycklig kärlek, sociala medier, Rebecca & Fiona, märkeskläder.

Är det värt att lyssna på?

– Gillade man den förra Lorentz-skivan så absolut, det här är ingen besvikelse utan mer av en vidareutveckling. Sedan har han alltid varit det där artisten som man antingen köper helt ut, eller avfärdar, kanske på grund av autotune och krystad svengelska. Han balanserar liksom medvetet på gränsen till det riktigt töntiga, "är det här cheap eller är det deep?" som han frågar sig själv på låten "Demons".

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".