Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – KONST

Marie-Louise Ekman hittade rätt med sin konst genom att göra fel

Uppdaterat söndag 18 juni kl 06.41
Publicerat lördag 17 juni kl 06.41
Karsten Thurfjell om Marie-Louise Ekmans bildvärld
(2:29 min)
Marie-Louise Ekmans "Drömmande möte" från 2016 visas på sommaren utställning på Moderna Museet i Stockholm. Foto: Moderna Mueet
1 av 2
Marie-Louise Ekmans "Drömmande möte" från 2016 visas på sommaren utställning på Moderna Museet i Stockholm. Foto: Moderna Museet
Fiskbullar i hummersås. Foto: Karsten Thurfjell/SR
2 av 2
Från fiskbullar hummersås går vägen vidare, ofta i rosa. Foto: Karsten Thurfjell/Sveriges Radio

Professorn, rektorn, teaterchefen, filmaren och dramatikern Marie-Louise Ekman visas i helfigur som bildkonstnär på Moderna Museet i sommar.

Titel: "Marie-Louise Ekman"
Plats: Moderna Museet, Stockholm
Konstnär: Marie-Louise Ekman
Curator: Jo Widoff
Tid: Till och med 17 september

Det känns lite fel att kalla den här utställningen monumental, för om man betraktar konstverken, så är dom för det mesta små, bilderna, skulpturerna och objekten, och konstnären har under sin 50-åriga karriär, mycket konsekvent, setts sträva bort ifrån monumentbyggandet inom konsten, snarare har hon motarbetat och opponerat sig mot alla sådana tendenser inom kulturlivet.

Det mest monumentala i lokalen är den rosa sidentavlan med fiskbullar i hummersås och de jättelika köksspisar som målats upp på väggen, som gör oss alla till små barn i mammas kök, ett perspektiv som konstnären lika konsekvent återvänder till.

Men även om hennes bilder och objekt är små, så är de många. Väldigt många, och tillsammans formar de långa, detaljrika berättelser som inte sällan återupptas och bearbetas till, ja, någonting mycket stort och sammanhållet. Marie Louise De Geer Bergenstråhle, sedermera Ekman, och hennes gärning, utgör både ett monument och ett fenomen genom sin ytterst ovanliga kombination av karaktär och karriär.

I de nästan 300 verken kan vi följa den rastlösa flickan som aldrig lyckas göra rätt och alltid tänker på fel saker – på pruttar, bajskorvar, kroppsöppningar, våld, blod, ångest och onani.

Det är omöjligt att inte tänka på denna gestalts upprepade skandalsuccéer inom konsten, filmen, radion, teven och teatern, som älskats och hatats – hon var tidigt ute som pissråtta - allt medan hon klivit in som Kungliga konsthögskolans första kvinnliga professor, därefter dess rektor med lika stor framgång, för att sedan runda av som chef för nationalscenen Dramaten – utan att någonsin rucka på sitt nästa skrämmande direkta tilltal och oavlåtliga rotande i mänsklighetens minst fördelaktiga göranden och låtanden.

Ja, när det gäller språket, både bildspråket och orden i manusen för film, tv och dramatik så tycks de för det mesta komma från rollfigurernas reptilhjärnor. Eller från något av de där djuren som människorna i hennes målningar ibland förvandlas till eller visar sig bära inom sig.

I de nästan 300 verken kan vi följa den rastlösa flickan som aldrig lyckas göra rätt och alltid tänker på fel saker – på pruttar, bajskorvar, kroppsöppningar, våld, blod, ångest och onani, som iakttar världen som en parad av absurditeter, tills vi närmar oss nutiden och döden närmar sig som en allt frekventare faktor i umgänget. Självsynen börjar få en skiftning, och alter egot, damen, får en allt mer lealös, åldrad skugga att släpa på – som vanligt inte det minsta förskönad eller försonande.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".