Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Konstnären Mary Sibandes skulptur "Sophie Velucia i konversation med Madame CJ Walker", på utställningen "Djupt minne" på Kalmar konstmuseum.
1 av 2
Konstnären Mary Sibandes skulptur "Sophie Velucia i konversation med Madame CJ Walker", på utställningen "Djupt minne" på Kalmar konstmuseum. Foto: Karin Arbsjö/Sveriges Radio
Kalmar konstmuseums chef Joanna Sandell framför två konstverk av Serge Attukwei.
2 av 2
Kalmar konstmuseums chef Joanna Sandell framför två konstverk av Serge Attukwei. Foto: Karin Arbsjö/Sveriges Radio
Lyssna
(9:05 min)
Lyssna
(9:05 min)
Att mäta samtidskonstens värde
Publicerat torsdag 22 juni kl 11.41
Publicerat torsdag 22 juni kl 11.41
Konstnären Mary Sibandes skulptur "Sophie Velucia i konversation med Madame CJ Walker", på utställningen "Djupt minne" på Kalmar konstmuseum.
1 av 2
Konstnären Mary Sibandes skulptur "Sophie Velucia i konversation med Madame CJ Walker", på utställningen "Djupt minne" på Kalmar konstmuseum. Foto: Karin Arbsjö/Sveriges Radio
Kalmar konstmuseums chef Joanna Sandell framför två konstverk av Serge Attukwei.
2 av 2
Kalmar konstmuseums chef Joanna Sandell framför två konstverk av Serge Attukwei. Foto: Karin Arbsjö/Sveriges Radio

Går det att mäta samtidskonstens värde? 40 mindre konsthallar i Sverige, Danmark och Norge har bildat ett nytt nätverk för att försöka ta reda på det.

På en av institutionerna – Kalmar konstmuseum – är sommarens stora utställning "Djupt minne", som undersöker relationen mellan den europeiska och den afrikanska kontinenten.

Joanna Sandell, chef för Kalmar konstmuseum, står framför ett fotografi av en kvinna i 1800-talsdräkt. Nedanför ligger en bok med dokumentation om Sara Makatemeles liv, och på väggen bredvid finns en bild på skeppet som tog henne till Kalmar. I trakten blev hon känd som en av de första svarta kvinnorna. Men myten om henne verkar ha dolt vem hon egentligen var.

Utställningen "Djupt minne" har stor spännvidd. Från det lokalhistoriska forskningsprojektet om Sara Makatemeles liv och minne, till en stor skulptur av Mary Sibande, en av Sydafrikas mest kända samtidskonstnärer. Den föreställer den magnifika hushållerskan Sophie, klädd i majestätisk blå klänning draperad över golvet.

Går det att mäta vad en sådan här utställning är värd? Att rentav sätta en prislapp på det en konstinstitution gör?

Konstverken har så klart ett ekonomiskt värde. Mary Sibandes skulptur är till exempel värd stora summor pengar och fraktades hit för hundratusentals kronor.

Ett annat svar kan vara besökssiffror och engagemang, kanske turistintäkter. Men hur mäter man sådant som ny kunskap, ett leende eller en rynkad panna, eller ett möte? Och hur kan man värdera de mindre konstinstitutionernas roll som plantskola för konstnärer vars verk blir värdefulla längre fram?

Konstnärlig kvalitet verkar inte räcka för att beskriva vad offentligt finansierade konstinstitutioner gör.

Därför har 40 mindre nordiska konsthallar nu gått samman för att diskutera samtidskonstens värde.

Maria Lind, chef för Tensta konsthall och en av de som arbetar med den rapport som nätverket ska ge ut, säger att det har funnits en överenskommelse om att det allmänna ska finansiera konst, men att den är borta.

– Vi behöver göra det för att legitimera varför vi finns till.

I kulturpolitiken har det sedan andra världskriget funnits en konsensus att det offentliga ska stöda kulturen, den plats där samhället pratar med sig själv. Det förtroendet, den konsensusen finns inte längre, det har vittrat sönder bit för bit. Därför måste vi idag ta det från början: Varför är det så viktigt låta konsten existera och på egna villkor.

Nätverket föddes ur en frustration över att det dels blivit svårare för konsthallarna att hitta finansiering, och dels allt viktigare att mäta saker kvantitativt: som besökssiffror och medieuppmärksamhet.

Varför vill då konsthallarna börja mäta ännu mer?

Andrea Phillips är forskningschef och konstprofessor på Akademin Valand vid Göteborgs universitet, och har länge studerat just värdeskapande inom konstvärlden.

– Just nu försöker konstinstitutioner runt om i världen definiera värdet av det de sysslar med, säger Andrea Phillips.

Det finns en konflikt mellan konstvärldens förstående av värde och en mer allmän förståelse.

Det handlar både om att peka på sin roll i konstens eget ekosystem, och i samhället i stort. I många andra länder, däribland Storbritannien och USA, ifrågasätts i hög grad varför offentliga medel överhuvudtaget ska gå till konst. Å ett av problemen med samtida bildkonst, till skillnad från till exempel musik och teater, är att den anses vara svår att förstå, säger Andrea Phillips.

– Detta är delvis kopplat till frågan om värde och frustration eftersom folk inte förstår hur något så svårt att förstå, elitistiskt och otillgängligt kan ha ett stort värde. Det finns en konflikt mellan konstvärldens förstående av värde och en mer allmän förståelse. Det skapar misstänksamhet, avsmak och ofta vrede.

Men finns det inte en risk att man lånar sig till ett instrumentellt synsätt på konst, där nyttan blir det centrala, om man börjar prata om mätbarhet?

– Jo absolut. Å andra sidan måste vi kunna diskutera vad våra skattepengar ska gå till.

– Konsthallarna bör absolut akta sig för att bli instrumentaliserade. Men å andra sidan kan man inte ta emot skattemedel för sin verksamhet, och samtidigt vara ointresserad av att bidra till demokratiska processer, fortsätter Andrea Phillips.

Tillbaka till Kalmar konstmuseum, där det pågår många verksamheter samtidigt i den svarta, kubformade byggnaden. På översta våningen har studenter från Ölands konstskola dukat upp ett soppkök som en del av sin examensutställning. Museichefen Joanna Sandell.

– En konsthall kan vara så många saker…

Hur kan man då mäta värdet av en sådan plats?

– Jag välkomnar egentligen att mäta och väga både kvalitet och kvantitet, men frågan är hur man gör det, och har man råd att verkligen titta på det. Det här är sådant som tar tid.

Klyftan mellan den privata konstvärlden, med sina enorma summor pengar, och de offentliga institutionerna, växer allt mer, säger Joanna Sandell.

– Faran inträffar tror jag när man försöker styra kultur och konst allt för mycket och det är det konsten ska leda till som står i förgrunden, för då blir det sällan särskilt bra.

Mer om Konst / Form
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".