Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – FILM

"Kedi" – stor dokumentär om kattens väsen

Publicerat torsdag 3 augusti kl 06.30
Annina Rabe: Hur mycket är vår kärlek till djuren är värd?
(2:35 min)
Katt i dokumentären "Kedi".
1 av 2
Katt i dokumentären "Kedi". Foto: Pressbild
Dokumentärfilmen "Kedi" handlar om att leva som katt på Istanbuls gator.
2 av 2
Dokumentärfilmen "Kedi" handlar om att leva som katt på Istanbuls gator. Foto: Pressbild

"Kedi" är en dokumentär om hur det är att leva som katt i Istanbul – och en "omtumlande upplevelse" som tar alla crazy cat ladies på allvar.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Kedi"
Regissör: Ceyda Torun
Medverkande: Bülent Üstün
Genre:
Dokumentär
Betyg: 4 av 5

På Istanbuls gator lever hundratusentals katter. De är hemlösa, men saknar inte ett hem. Hela staden är deras boning. Katterna har blivit en självklar del av Istanbuls själ på samma sätt som människor, hus, marknader och barer. Runtomkring dem finns människor som ger dem mat, kärlek och vård när det behövs. Det är som det alltid har varit: en katt kan inte ägas, men det är ändå katten som sökt sig till människan. Frivilligt, men alltid på egna villkor.

Visst kan man misstänka att det är en ganska idealiserad bild av gatukatternas tillvaro som visas i Kedi, Ceyda Toruns poetiska dokumentärfilm om Istanbul och dess katter. Majoriteten av de katter vi möter i filmen ser ut att ha det bra; de må vara lite smutsiga om nosen men de är ompysslade och älskade av många hängivna människor. Först i filmens sista del antyds att katterna också är ett problem; att det finns mindre och mindre plats för dem i takt med att staden förändras. Att katterna ständigt blir fler och att staden snart inte kommer att kunna ta hand om dem mer.

För den som inte förstår det där med djur framstår "Kedi" sannolikt som en vacker men urtråkig film.

Men "Kedi" är inte en film om sociala problem. Den siktar högre än så. I de förtätade bilderna, i det närgångna samspelet mellan katter och människor uppstår frågor om värde. Om hur vi värderar djur och människor, och hur mycket vår kärlek till djuren är värd. För i den här filmen tas de på allvar; alla de crazy cat ladies av båda könen, som ägnar sitt liv åt att ta hand om hemlösa katter. Någon säger att katterna hjälpte honom att hitta tillbaka till sig själv efter en livskris. En kvinna pratar om sorgen efter en speciellt älskad katt: "Jag accepterar döden som en realitet", säger hon, "men jag har svårt att hantera längtandet".

För den som inte förstår det där med djur – det gör ju faktiskt inte alla – framstår "Kedi" sannolikt som en vacker men urtråkig film. Inte mycket händer, katterna springer och klättrar i en och en halv timme. För oss som fascineras av katten är den däremot en stor och omtumlande upplevelse. Jag tror aldrig jag har sett någonting som så nära lyckas fånga in kattens speciella väsen och relationen mellan människa och katt.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".