Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
(9:00 min)
30 år i Emmaboda
Publicerat onsdag 9 augusti kl 10.00
Emmabodafestivalen firade 30-årsjubileum tidigare i sommar.
1 av 5
Emmabodafestivalen firade 30-årsjubileum tidigare i sommar. Foto: Matilda Källén/Sveriges Radio
Scenen Kojan på Emmbodafestivalen.
2 av 5
Scenen Kojan på Emmbodafestivalen. Foto: Matilda Källén/Sveriges Radio
Markoolio spelar på Emmabodafestivalen 2017.
3 av 5
Markoolio spelar på Emmabodafestivalen 2017. Foto: Matilda Källén/Sveriges Radio
Campingen på Emmabodafestivalen 2017.
4 av 5
Campingen på Emmabodafestivalen 2017. Foto: Matilda Källén/Sveriges Radio
Emmabodafestivalen 2017.
5 av 5
Emmabodafestivalen 2017. Foto: Matilda Källén/Sveriges Radio

Medan campingfestivalerna kämpar och stadsfestivalerna blomstrar har ett 30-årigt undantag överlevt i Smålands skogar – trots självständighet och sin beskärda del av kontroverser: Emmabodafestivalen. Hur har det gått till? Och var årets festival verkligen den sista? Matilda Källén reser tillbaka till sin tonårs fristad för att få svar.

Det var Emmabodafestivalen vi sparade våra barnbidrag för. Sommarveckan som gjorde läsåret vid Kalmarsund mer uthärdligt: en frihet som hägrade där framme, sex dagar i Camp Peaches eller Camp For Emmaboda, forever ago.

Jag återvände sommar efter sommar, som besökare, sedan som journalist; jag såg hur festivalen svällde över fälten, hur besökarna blev fler, musiken en annan. 

12 år efter festivaldebuten är jag tillbaka. På området i Rasslebygd strax norr om Emmaboda centrum har Markoolio precis klivit av Ängenscenen.

Neon på tonårskinder, doft av tall och friterat.

"En fristad för kidsen". Så beskriver festivalchefen Håkan Karlsson Emmabodafestivalen. Vi träffas utanför den röda stuga intill entrén varifrån den lilla arrangörsföreningen Vinterbadarna anordnar Emmabodafestivalen, i år för 30:e och enligt egen utsago sista gången.

En fristad för kidsen.

Håkan Karlsson har varit med sedan begynnelsen. De senaste åren har festivalen haft runt 11 000 besökare, men då, 1988, var den inte mer än en privat fest i Rasslemörkret.

– Det var bara några hundra pers, ingen belysning och man fick betala om man ville, berättar Håkan Karlsson.

Under 90-talet blommade festivalen ut som ett stilbildande evenemang för indiekännaren. Här spelade band med genombrottet framför sig: Popsicle, The Cardigans, Broder Daniel, den där gången när Henrik Berggren trillade av scenen. Ett festivalminne, bland många, som fastnat.

– Det var kanske den sämsta konserten av ett någorlunda etablerat band vi har haft, men den är ändå väldigt minnesvärd.

Det här är inte första gången som Vinterbadarna säger att en festivalupplaga är den sista. Vi tog farväl redan 2007. Men festivalen återvände sommaren därpå, då som Emmaboda 2.0. Indien är död, hälsade Vinterbadarna, bokade franska electroduon Justice och såg besöksantalet fördubblas på bara några år. Den elektroniska musiken låg rätt i tiden och kom för att stanna.

– Den har gått från att vara en liten, mysig och familjär indiefestival till att bli en stor dansfest, mer eller mindre, säger Lotta Nyberg som är journalist på lokaltidningen Barometern-OT och har bevakat Emmabodafestivalen sammanlagt femton gånger.

Hur har den här lilla, självständiga festivalen lyckats överleva så länge?

– Det har mycket att göra med utvecklingen av musikintresset hos unga människor, och där är Håkan Karlsson ett geni. Han har ju onekligen lyckats med det som nästan alla andra festivaler har misslyckats med, i alla fall de klassiska campingfestivalerna som fanns förut, som Hultsfredsfestivalen, Peace & Love och Arvikafestivalen.

Den har gått från att vara en liten, mysig och familjär indiefestival till att bli en stor dansfest.

På hotellbaren i centrum, en spansk bodega mitt i den småländska skogen, träffar jag artisten Frej Larsson. Han har uppträtt på Emmaboda fler gånger än han kan minnas. Och han vet varför han återvänder.

– I den här nöjesbranschen finns det jävligt mycket pengar, det är det nya guldet, underhållning och content och sådan skit. Jag bryr mig mycket om vad resurserna går till. Om resurserna går till folk som gör dåliga saker eller till multinationella företag som bara lägger dem på hög så kan jag inte leverera hela mitt hjärta däri. Men om jag vet att det sitter ett gäng i en röd liten stuga och har gjort det i 30 år och allt man får in lägger man på altaret för det man tror på... Det är det som avgör hur fet man är som människa. 

Allt man får in lägger man på altaret för det man tror på... Det är det som avgör hur fet man är som människa.

Tillbaka på festivalområdet frågar jag Håkan Karlsson om han kan avslöja sitt framgångsrecept.

– Jag tror att det är att vi försöker hålla oss till den publik som faktiskt vill komma, och att vi också vill ha det nya inom musiken, säger han.

Bokningarna har fortsatt att locka publiken till Emmaboda, men just bokningarna har också lett till kontroverser. När DN för några år sedan uppmärksammade festivalens tonvikt på manliga artister kritiserades Håkan Karlsson för att han svarade att han inte brydde sig. Mellan 2012 och 2016 hade ingen Emmabodafestival över 12 procent kvinnodominerade akter, enligt siffror från föreningen Jämställd Festival. Och 2015 hotades festivalen av bojkott, när man bokade den kontroversielle rapparen Mr Cool och stod fast vid beslutet.

Men de senaste åren har de flesta av de negativa rubrikerna handlat om något annat. Mellan 2010 och 2016 ökade antalet narkotikarelaterade brott på festivalen med 514 procent, och i år betraktades evenemanget för första gången som en "särskild händelse" hos polisen.

Andra ska ha åsikter om allt, säger Håkan Karlsson och kommenterar inte kritik mot festivalen mer än så.

Brottsligheten är en av anledningarna till att festivalen med jämna mellanrum har blivit föremål för lokal debatt. Men stödet för festivalen är ändå starkt i staden.

Nere i centrum ringlar köerna långa inne i den lilla second hand-butiken. Affärerna blomstrar, säger butiksbiträdet Ann-Christin Johansson till P4 Kalmar.

– Det är den veckan vi säljer allra mest på hela året, så är det, så den är bra för oss, fortsätter hon.

Ja, de allra flesta är positiva till festivalen, intygar kommunchef Anette Strömblad, som menar att kommunen skulle sakna festivalen om den lade ner.

– Det är positivt för vår del och ett jättebra varumärke för Emmaboda kommun. Så länge det sköts, görs på ett bra sätt och har en noggrann struktur så tycker vi att det är väldigt bra och trevligt med festivalen.

Ett jättebra varumärke för Emmaboda kommun.

Kommunen och festivalen har levt sida vid sida i 30 år, men Vinterbadarna får inget ekonomiskt stöd, betonar Anette Strömblad – bara rätt att använda och sköta om marken.

– Den som är satt i skuld är icke fri, säger Håkan Karlsson.

– Det är samma här. Då är det ju någon annans agenda du driver, har du kommunala medel måste du tillfredsställa kommunala idéer och har du pengar från ett multinationellt bolag så måste du tillfredsställa deras idéer, fortsätter han.

Enligt Håkan Karlsson lägger man ner festivalen för att det, helt enkelt, har blivit dags. Lotta Nyberg på Barometern tror att det också kan handla om att festivalen har behövt kämpa allt hårdare – mot såväl myndigheter med säkerhetstänk som stora artistpaxande bokningsbolag – för att kunna ha det självständiga upplägg som den har idag.

Blir det ett Emmaboda 2018?

– Håkan sade i en intervju med Festivalrykten att "it's better to burn out than to fade away" och jag tror att han vill ha det så. Det kan också vara en väldigt smart grej. Han vill inte att festivalen ska dö ut eller tvingas gå i konkurs, utan han vill sluta på topp. Men det är ju jättesorgligt för alla som gillar musik, som bor här, fast i hela Sverige egentligen. Det är en unik festival.

Håkan Karlsson själv menar att allting har en början och ett slut, men också att man aldrig vet vad som kan tänkas komma istället...

– Det måste ju röra sig framåt på något sätt. Och då kan det uppstå något nytt, eller kanske inte. Man måste hela tiden förändras, annars går man under.

En våt dröm.

Hur det än blir, kommer han inte att sörja.

– Absolut inte. Jag har haft det roligaste jobbet man någonsin kan ha. Det har varit skitroligt, att få boka nya, intressanta akter. En våt dröm.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".