Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
WAY OUT WEST 2017

Musik, film och god smak på Way Out West

Publicerat fredag 11 augusti kl 14.26
Tali da Silva rapporterar från Way Out West i P1 Kultur
(12 min)
Way Out West 2017.
1 av 2
Way Out West 2017. Foto: Tali da Silva/Sveriges Radio
Kulturredaktionens Tali da Silva.
2 av 2
Kulturredaktionens Tali da Silva. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Tali da Silva rapporterar från Way Out West. Om trendkänslighet, Frank Ocean, Annika Norlin, dokumentären om Silvana Imam och Lana Del Rey.

Vad är Way Out West för slags festival?

– Det är en väldigt trendkänslig festival: helvegetarisk och mjölkfri och man satsar på alkoholfri öl. Och det syns i musikbokningarna också.

Hur märks det när man tittar på årets bokningar?

– Det är artister som är inne just nu, som är väldigt rätt. Mycket hiphop, soul och r'n'b, elektronisk musik och mindre rock.

De satsar inte på något-för-alla som Roskildefestivalen till exempel. De bokar också inne-band som The XX, men där man kan också få höra mycket så kallad världsmusik eller artister som inte kommer från Europa eller Nordamerika. Det finns det inte så mycket av på Way Out West. Vi ser inte heller några halvironiska bokningar som Markoolio på Emmaboda eller Scooter eller norska Gabrielle på Bråvalla. På Way Out West spelar inga okreddiga band, utan det är "god smak" rakt igenom.

Hur var torsdagen på festivalen?

– Den stora händelsen igår var r'n'b-stjärnan Frank Ocean, ett av årets stora dragplåster, som har gjort sig känd för att ställa in spelningar med väldigt kort varsel. Han skulle ju ha spelat på Way Out West redan 2012, men ställde in, så många var väldigt nervösa här in i det sista. Inte minst eftersom han blev cirka tjugo minuter sen.

Vad tyckte du om spelningen?

– Jag tyckte att det var bra. Men det var ju en ljudnördarnas julafton kan man säga. Han avbröt sig och började om flera gånger för att han inte tyckte att det lät tillräckligt bra, det var många låtar som vi fick höra två gånger. Det förtog såklart känslan ibland, det blev lite analt och liksom lite sträng, jobbig körledare över det hela. Men å andra sida, när han väl var nöjd så var det ju en fantastisk ljudupplevelse. Han hade strategiskt uppsatta högtalare så att ljudet kom från flera håll och det blev en slags surround-upplevelse. Och hans röst är verkligen otrolig.

Du var också och såg Annika Norlin, eller Säkert som hon kallar sig när hon gör musik på svenska?

– Ja, precis, att få två spelningar på en och samma festival är ju extremt ovanligt men det har hon fått. En under lördagskvällen med sjumannaband och snyggt ljus och gästartister, men också en avskalad mer intim spelning som hon gjorde igår eftermiddag på den rätt nya och lite mindre scenen som kallas för Höjden. 

Lyssna också: Tali da Silva intervjuar Annika Norlin

Men det är inte bara musik, utan också film, på festivalen?

– Ja, och personligen gillar jag den kombinationen, att man kan vara ute sent på kvällen och gå på konserter och sedan kan man börja nästa dag i en skön fåtölj i en mörk biosalong.

Filmprogrammet har växt sedan starten och blivit en allt större del av festivalen. I år visas till exempel Ruben Östlunds "The Square" som vann Guldpalmen i Cannes. Men också en nyrestaurerad kopia av klassikern "Fucking Åmål" av Lukas Moodysson, med efterföljande samtal om att vara ung och homosexuell i Sverige, bland annat med skådespelaren Alexandra Dahlström. Festivalen är ju hbtq-certifierad från och med i år.

Det blir också olika sverigepremiärer, nordenpremiärer och världspremiärer som till exempel dokumentären om rapparen Silvana Imam.

Vad ser du fram emot under resten av festivalen?

– En hel del. Ikväll kommer jag bland annat att se brittiska The XX och jag ser fram emot tyska techno-dj:n Marcel Dettmann som kommer stänga alltihopa på lördagskvällen. Och så ska Rebecca och Fiona intervjua Anders Ygeman vilket ska bli intressant. Men framför allt ser jag förstås fram emot Lana del Rey.

Berätta, vem är hon?

– Hon gör 60-talsinspirerad pop med mörka texter som handlar om att livet är meningslöst, typ. Hon släppte nytt album i somras och en av låtarna handlar om att vara deprimerad på stranden, vilket liksom hur hon låter. Det är nostalgiskt, mycket referenser till ikoniska gamla låtar, filmer, gammal Hollywoodromantik. Det är väldigt filmiskt. Hon har en röst som kan låta både mörk och hes eller som om hon sjöng i en flickkör. Det kommer att bli fantastiskt fint en sommarkväll när det hunnit bli lite mörkt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".