Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
LITTERATUR - RECENSION

Beroendeframkallande Helsingforsskildring av Kjell Westö

Publicerat fredag 18 augusti kl 06.30
Ulla Strängberg recenserar "Den svavelgula himlen"
(2:33 min)
Kjell Westö  Foto: Berit Roald / NTB / TT.
Kjell Westö Foto: Berit Roald / NTB / TT.

Den finlandssvenske författaren Kjell Westös "Den svavelgula himlen" är en bred generationsroman som spänner över 40 år.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Den svavelgula himlen
Författare: Kjell Westö

Finlands dramatiska och svåra 1900-talshistoria var starkt närvarande i ”Hägring 38," (2013), hans senaste roman som ställde frågor om vårt moraliska ansvar  under krigsårens mörka tid, men den här gången blir omvärldens flyktingkris och terrorhot mer en kuliss.

"Den svavelgula himlen" är en i raden av Westös Helsingforsskildringar  och har kanske mest gemensamt med den tidiga ”Drakarna från Helsingfors.”  Och det är, ska sägas med en gång, en historia om kärlek, vänskap och svek.

Detta bitterljuva vemod färgar liksom den svavelgula himlen över Helsingfors i skymningen berättelsen om två som älskade varann men som aldrig fick varann.

Den börjar i slutet av sextiotalet i den fria kärlekens och de vilda finansspekulationernas år, och slutar med flyktingkrisen och en diskussion om konstnärens frihet kontra det politiska ansvaret. Men politiken blir den här gången en marginalanteckning. Det är karaktärerna som är berättelsen.

Den mäktiga familjen Rabell som äger sommarparadiset Ramsvik utanför Helsingfors är navet som allting kretsar omkring. Syskonen Alex och Stella växer upp i en finansfamilj som döljer ett mörkt och skambelagt förflutet. Den namnlöse berättaren blir deras vän och Stellas älskare. Han kommer själv från betydligt mer knappa förhållanden. Hans väg in i överklassen är en resa kantad av skam och förnekelse, och känslan av att aldrig riktigt passa in.

Kärlekshistorien med Stella är central. De dras till varann och stöter bort varann i en livslång symbios. Porträttet av Stella, flickan med så många roller men med det nakna, oförställda ansiktet är ett av Westös vackraste.

Starkt beroendeframkallande epik

Ett citat av Samuel Beckett på försättsbladet anger tonen i den här romanen: "Kanske är mina bästa år över, de år då jag skulle kunna ha blivit lycklig. Men jag vill inte ha tillbaka dem".

Detta bitterljuva vemod färgar liksom  den svavelgula himlen över Helsingfors i skymningen berättelsen om två som älskade varann men som aldrig fick varann.

En saga som slutar i en insikt om minnets bedräglighet. Att "det är kärleken som gör att vi minns och ur kärleken berättelserna kommer. Men vad är det vi minns och vad är det egentligen vi älskar?". "Den svavelgula himlen" är fem hundra sidor starkt beroendeframkallande epik. Kjell Westö i högform.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".