Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – TEATER

Rörande, rakt och roligt i "Ortens verklighet"

Publicerat fredag 8 december kl 12.48
Jenny Teleman om "Ortens verklighet" på Unga Klara
(2:29 min)
Projektledare för Ortens verklighet i Botkyrka
Projektledaren Andreas Rau Medel, Botrus Botrus och Nisrin Himdi från Megafonen. Foto: Mariela Quintana Melin/Sveriges Radio

För andra året har Kulturrådet fördelat bidrag i satsningen Kreativa platser. I ett samarbete mellan Megafonen, En kärlek till Botkyrka och Unga Klara blev lite av kulturrådets pengar till uppsättningen "Ortens verklighet". Jenny Teleman har sett den.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

När jag googlade titeln på den här pjäsen inför den här recensionen, skrev jag fel, det blev "verklighet i förorten" Första träffen blev så klart inte rätt pjäs utan en artikel med välkänd panik i rubriken:

"Ska stridsvagnar rulla ut i förorten?"

Nej varför det? Tänker jag att ungdomarna på Unga Klaras scen skulle svara, orten är vår plats för gemenskap, trygghet.

Raka, eleganta, enkla redogörelser, som kommer med totalt porlande energi

Och den femtio minuter långa pjäsen uppdelad i korta monologer, rappar eller dans alla på temat "vad betyder orten för mig" blir som alltid till individuella berättelser om varje liv när man ska sammanfatta en plats.

Raka, eleganta, enkla redogörelser, som kommer med totalt porlande energi berättar hur det känns att ha en mamma med cancer och inte klara skolan, hur det fnissiga skvallertåget går via mobilen när en ligger med fel tjej och måste hoppa från balkongen, hur uppmärksamt man bär slöjan när man börjat innerstadsgymnasiet, och om den tvetydiga känslan att bo i ett område där alla alltid hälsar och alltid frågar hur är det med familjen?

Vad blir skillnaden då när orten tar över Unga Klara, istället för säg "tonåren tar över Unga Klara". Jo det finns ett element här, beskrivet som en bubbla omöjlig att spräcka. Det kallas mellanförskapet.

Den där bubblan, det är ju bron alla så desperat frågar efter!

En förmåga och oförmåga på samma gång. Nämligen att äga ett språk, alla nycklar till ortens äldre generationers moral, minnen och värderingar, de kriminellas världsbild kanske hederns OCH nyckeln till den segregerade innerstadens hälsningsfraser, sociala koder och snack.

En rikedom alltså, som dessa de lugnt skötsamma, pluggande, ortenungarna beskriver som en stor ensamhet.

Men efter att ha sett, denna roliga, rörande och tydliga situationsskiss som pedagogiskt guidar mig genom den märkliga och sökta identiteten "tredje generatioenens invandrare" så antyder sista scenen att den där bubblan, det är ju bron alla så desperat frågar efter! Den som ska linda ihop den såkallade orten med den såkallade stan.

Frågan uppstår ju dock. Vem vill vara en bro? Jag vill ju vara jag.

Mer om pjäsen här.

 

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".