Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Filmen "Menashe" öppnar dörren till en ortodox judisk värld

Publicerat fredag 8 december kl 10.00
"Att den här filmen finns är helt enkelt ett mirakel"
(9:03 min)
Menashe Lustig till höger och hans tioårige son Rieven (Ruben Niborski).
1 av 2
Menashe Lustig till höger och hans tioårige son Rieven (Ruben Niborski). Foto: NonStop Ent.
Producenten Alex Lipschultz på Stockholmsbesök med filmen Menashe.
2 av 2
Producenten Alex Lipschultz på Stockholmsbesök med filmen Menashe. Foto: Nina Asarnoj

Filmen ”Menashe” handlar om ultraortodoxa judar i området Borough Park i New York och är en semidokumentär berättelse om ett komplicerat far- och sonförhållande.

Ni kanske har sett männen, klädda i svarta rockar och hattar och med långa hårlockar, dinglande längs kinderna. En hemlig och sluten miljö som regissören Joshua Weinstein ville berätta om. Han hade upptäckt Menashe Lustig, som spelar huvudrollen, via hans små sketcher på Youtube. En verksamhet som inte är religiöst ok alls, men Menashe är en rebell i sin egen slutna krets och nu i även i filmen, som alltså löst bygger på hans eget livs historia.

Huvudkonflikten är att Menashe inte anses vara kapabel att ta hand om sin egen son, sedan hans fru gick bort. Ett barn behöver en mor, tycker rabbinen och församlingen, men han vägrar att gifta om sig. Nu är han i kronisk konflikt med rabbinen och sin döda frus bror, det vill säga sin svåger, där sonen Rieven (Ruben) bor tills vidare… Ett slags vårdnadstvist med extra allt.

Producenten och manusförfattaren Alex Lipschultz är på snabbvisit I Stockholm, han har varit på filmfestivalturné med Menashe i två månader nu och börjar se fram emot att snart få komma hem till New York igen. Syftet med filmen är att berätta en ganska allmängiltig historia om en far- och sonrelation, men också om att mogna och förbli en individ i en väldigt strikt miljö, säger Alex Lipschultz.

Både han och regissören Joshua Weinstein är själva judar men av den mer sekulära, ickereligiösa sorten. Så att närma sig de chassidiska ultraortdoxa judarna i Borough Park var ändå delvis som att möta ett främmande folk. Bland annat talade alla i filmen jiddisch, ett urgammalt traditionellt språk från Östeuropa med drag av tyska, så de var hela tiden beroende av tolk. Men tack vare en ortodox judisk medproducent öppnades åtminstone några dörrar in till dessa slutna rum. Och det visade sig att de inte var så olika varandra.

Alex Lipschultz berättar att filminspelningen pågick under 1 ½ år och egentligen är det ett under att den här filmen ens existerar. Alla skådespelare är amatörer och själva ultraortodoxa och de har aldrig sett på film och än mindre agerat. Det är världsliga nöjen som en strikt religiös person inte tillåter sig.

I gemenskapen finns mängder av regler som ändå hela tiden omtolkas. För vissa är det okej att ha mobil om det är av den gamla sorten, men absolut inte okej med en smartphone. Och så där höll det på. Menashe själv är en rebell i gruppen, både i filmen och i verkligheten. Att lägga ut egna filmer på Youtube som han gör, är förstås inte tillåtet.

Och till regelverket hör att en man behöver en hustru för att uppfostra ett barn, men Menashe tänker inte gifta sig bara för att få ta hand om sin egen son, så i filmen trotsar han umgängesreglerna och hämtar Ruben efter skolan, trots att det inte är pappadag…

Menashe bryter alltså mot överenskommelsen om vilka dagar han har rätt att träffa sonen och gör sin svåger som har vårdnaden, orolig och helt vansinnig. Här är det förstås lätt att tycka att det är en pappas självklara rätt att få ta hand om sitt eget barn, men den här filmen är inte alls svart-vit.

Det är ingen sentimental historia om en underbar pappa som motarbetas av galet religiösa bakåtsträvare. Menashe är både oansvarig och slarvig och i ständig konflikt både med sin chef på snabbköpet där han jobbar och med rabbinen i församlingen. När sonen sover över finns det ingen frukost, så pappan räcker fram en tårtbit och coca cola innan de rusar till skolan. Och självklart kommer de för sent.

Producenten Alex Lipschultz beskriver Menashe med ett ord på jiddisch, "a schlob", en slarver, en irriterande men också väldigt charmig person. Han menar att det är bra att åskådaren får fundera igenom vem som egentligen är en lämplig vårdnadshavare. Pappan eller svågern.

När Kulturredaktionens Roger Wilson var på filmfestivalen i Berlin fick han träffade han verklighetens Menashe Lustig. Och han berättade hur han blivit uppfostrad med att det här med att gå på bio eller vilja vara skådespelare var något dåligt och otillåtet. Och att göra Youtube-sketcher fanns förstås inte heller på kartan. Men att han drivkraft och passion för skådespeleri är så stark, att han bara måste trotsa alla regler. Och än så länge har han inte blivit utesluten ur den religiösa gemenskapen.

Filmen Menashe ger en helt unik inblick i de ultraortodoxa judarnas värld. Regissören Joshua Weinstein är också dokumentärmakare i grunden, och Menashe är hans första spelfilm. Men det är fiktion med dokumentära kvaliteter. Kameran följer med vid religiösa högtider och in i synagogan, ända in i rabbinens heliga kontorsrum.

Filmen lyckas både avmystifiera dessa människors hemliga liv och berättar samtidigt om en man som trotsar den här strängt religiösa gemenskapen. Menashe är alltså något så udda som en rebell i en grupp av outsiders.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".